Reflexiv emotionalitet

Emotioner har varit centrala för de sociologiska klassikerna och har utvecklats till ett eget fält, emotionssociologi. Att förstå emotioner som sociala konstruktioner, produkter av det sociala livet och faktorer som påverkar sociala processer har engagerat många sociologer (Wettergren, 2013, Hochschild, 2003).

Reflexiv emotionalitet: emotioner och reflexivitet stödjer varandra i sökande efter ett gott liv. Reflexiv emotionalitet är en balansering där hela känsloekonomin är balanserad för det goda livet. Det är känslor som är synk med vad som är bäst för ett sökande efter det goda livet. En emotion kan alltså inte i sig vara i obalans om den finns där av rätt anledningar utifrån just det goda livet. Känslan av lycka (Veenhoven, 2006), resonans (Rosa, 2019) eller emotionell energi (Collins, 2004) är starka positiva känslor som dock i sig inte kan sägas vara i en hög nivå av balansering om inte dessa positiva känslor kommer goda balanseringar i de andra balansdimensionerna. En elitifierad människa som utnyttjar andra för sin egen vinning kan känna lycka och emotionell energi. Reflexiviteten kan alltså vara splittrad: cynisk, falskt medveten osv som gör att man skyddas från tankar som skulle kunna göra att man fick exempelvis skam för att man agerat orättvist mot andra människor. Omvänt kan något som betraktas som en negativ känsla vara dygdigt i strävande mot det goda livet. Aristoteles skrev: "Den som blir arg vid rätt tillfälle, på rätt sätt och mot rätt person, är lovvärd." Det är att kunna se känslor som moraliska signaler – vi är arga, varför då? Har vi blivit utsatta för en orättvisa? Känslorna kan inleda en insikt om vår sociala situation. Detta är kopplad till en högre förståelse av känsloregler, känsloideologier och känsloregimer (Hochschild, 2003, Wettergren, 2013) i en nyfikenhet på hur man bör använda sig av känslor, till exempel menar Nietzsche att vi bör använda alla känslor i stället för att förtrycka dem, hela vår ”känsloekonomi”. Nietzsche skriver om smärta och njutning, att smärtan kan ge mening till ett gott liv där vi levt som livskonstnärer. Hochschild teori om känslor och vi söker efter att vara autentiska är inte målet med emotionell reflexivet, i stället är målet med koppling till just dimensionen identitet en balansering mellan genuinitet och autenticitet som stödjer sökande av det goda livet (Moehller & D’ambriosi, 2021).

Reflexiv emotionalitet är att kunna reflektera kring sina känslor genom träning och kultivering i det sociala riktade mot rätt saker, så att känslor kommer för rätt saker, vid rätt tidpunkt (Holmes, 2010, Aristoteles, 1998). En balans är att reflektera när man bör ”känna efter” eller strunta i känslor och ha emotionell återhållsamhet (Ecclestone, 2011). Sociologen Brown menar att känslor som en form av sårbarhet och mod är viktigt (Brown, 2015). Furedi och Ecclestone är två tänkare som menar att det har blivit en överbetoning på att känna efter och att det behövs mer emotionell återhållsamhet och allmänt mindre fokus på känslor (Furedi, 2004, Ecclestone, 2011). Emotionell reflexivet kommer vara just att ha en balans i att använda känslor för att ta oss framåt, till exempel rationell förtrollning är att vi ser till att skapa känslor i oss som gör oss motiverade att handla, t ex trygga relationer och sociala interaktioner som skapar emotionell energi som gör att vi är motiverade att lära oss mer om världen (Collins, 2004).

Den andra sidan av reflexiv emotionalitet är att vi reflektera alltid inbäddade i emotioner (Holmes, 2010). Vi behöver alltså som kritiska cyborgs veta hur vårt maskineri när det är bäst att göra vissa reflektioner om livet och beslut. Gör vi dem ensamma, liggandes i vår säng, eller reflekterar vi bland andra, detta kommer att påverka våra reflektioner som skapar vissa tankekedjor och fortsatt vår emotionella energi och rytm (Collins, 2004).

I strävandet efter goda livet är balanstillstånd mer av olika positivt kodade känslor och mindre av negativa. Vitalitet, emotionell energi, känsla av momentum, riktning, meningsfullhet är bättre än uppgivenhet, oro, tvivel. Dock kan de negativa känslorna vara nödvändiga i detta strävande när man stöter på utmaningar i strävandet efter det goda livet. Utan tvivel skulle en balanserad stolthet leda till hybris. Samma tänk har Rosa med att poängtera att alienation kan vara en grund för att senare uppleva resonans, där alienation blir något som man överkommer och kan skapa mening ur via den resonanta upplevelsen (Rosa, 2019). Emotionell reflexivitet är att balansera med hur mycket reflektion man ska ta in för tillfället som kan leda till tvivel som kan minska motivationen för det man gör. Att göra utmanande saker kräver hög grad av fokus, som gör att om man ska börja tänka på annat som skulle kunna påverka i stunden kan skapa en paralysering. Omvänt kan känslan av trötthet i sig gör att vår reflexivitet sänks, som gör att för att skydda sig mot det vara i balans på andra sätt inom exempelvis dimensionen kropp, med rätt sömn.

En hög balansering är att känna sig starkt levande och vital samtidigt som man strävar mot det meningsfulla etiska livet. William James skrev om hur vi ofta lever livet långt under vår optimala energinivå och i stället är ”halvt vakna”:

“Everyone is familiar with the phenomenon of feeling more or less alive on different days. Everyone knows on any given day that there are energies slumbering in him which the incitements of that day do not call forth, but which he might display if these were greater. Most of us feel as if we lived habitually with a sort of cloud weighing on us, below our highest notch of clearness in discernment, sureness in reasoning, or firmness in deciding. Compared with what we ought to be, we are only half awake.” The human individual lives usually far within his limits; he poses powers of various sorts with the habitually fails to use. He energizes below maximum, and he behaves below his optimum. Of course there are limits. The trees don’t grow into the sky. The plain fact remains that men the world over possesses amounts of resources, which only very exceptional individuals put to their extremes of use.” William James, The Energies of Men

Emotionell reflexivitet kan beskrivas som just detta att vara vaken, där ens känsloekonomi fyller en med energi, som dessutom riktas mot och används för det goda livet. En känsla av djup mening som är reflekterad med att det vi gör troligen också är meningsfullt för andra i medborgarkampen, driver oss framåt. Känslor av att känna sig modig (eng bold) (Collins, 2000), något lugn och optimistisk i att ta sig in risker (Furedi, 2019), förundran (Haidt & Keltner, 2003), nyfikenhet eller lekfullhet, är andra känslor som kan vara en central del i ett liv med hög balansering av emotionell reflexivitet när det riktas mot det goda livet.

Randall Collins antar i sin interaktions ritualteori att människor inte försöker att lyckomaximera utan att de söker att maximera emotionell energi (Collins, 2004). Hög emotionell energi beskriver Collins som att känna sig ”fräsch”, svårt att bli trött, aktiv, alert, uppmärksamhetssökande, fokuserad, fylld av självförtroende och engagemang, med en känsla av rytm och synkronisering, flow, lättsamhet (Collins, 2004). Dessa personer med högt EE upplever detta under dagen väldigt ofta som är väldigt motiverande och skapar ännu mer momentum. Upprymdheten för dem framåt. Kollektiv upprymdhet får man när man är i samma rytm som andra människor runt om sig, man är i samma känslotillstånd där återkoppling från dem runt om förstärker känslan. Sportevenemang, fester, musikkonserter, religiösa sammankomster är de tydligaste exemplen på detta. Collins idé informerar oss mer om vad det goda livet är. Det är ett liv där man bygger EE tillsammans som sprids i olika nätverk och som skapar framför allt solidaritet i gruppen (Collins, 2004, 49). Det ska inte tas för att vara en enkel uppgift. En del av att bygga emotionell energi är att man lyckas skapa en emotionell instämning (eng emotional attunment) med de människor man möter. Det ska sägas att Collins samtidigt säger att emotionell energi kan byggas inom en person på bekostnad av andra, genom att det är en person som är i centrum för en interaktionsritual och får mest uppmärksamhet. Om EE kommer på bekostnad av andra kommer det inte kunna vara en helt balanserad form därför för det hindrar andra från det goda livet. Ett exempel på en ”energistjärna” enligt Collins är Napoleon (Collins & Mcconnell, 2015). En hög balansering inom reflexiv emotionalitet är att vara en energistjärna samtidigt som man är inbäddat i ett hjältefierat medborgarskap, inte en specialist som stänger de etiska besluten om de krig han deltar i och leder är rätt eller fel. Summer-Effler utvecklar Collins teori på ett väldigt användbart sätt genom att koppla ihop det med självet och ur det påverkas och påverkar vår emotionella energi (2004). Emotionell energi bibehålls också om det är en harmoni intra-psykisk. Är det en intra-psykisk konflikt kommer EE att minska. Om denna intra-psykiska konflikt blockeras av att man har en ideologi som uppmuntrar att skada andra människor är den emotionella energin byggt på en falsk verklighetsuppfattning. Emotionell energi är inte alltid ett nollsummespel, det kan vara det i vissa situationer men behöver inte vara det. Därför är skapande att emotionsenergi som riktas mot meningsfulla och etiska mål och livsvärden något som skulle vara en viktig del av det sociologiskt goda livet.

Felbalanser

Här nedan följer olika obalanser i denna dimension.

Känslor som flykt och försvarsmekanism (Turner, 2006): projicering, eskapism, överdriven användning humor, rationalisering (känner mer distanserat genom reflektion)

Dominerad av en specifik känsla eller flera: som exempelvis bindningsfobi (Illouz, 2020), hybris (Alvesson, 2013, 2019), förbittring/statusunderskott (Hochschild, 2012 Kemper, 2011, 93), skam (skam-ilska-spiral Scheff, 1990), depression, trötthet, förödmjukad (Smith, 2001) uppgivenhet (Standing, 2011, 37). ångest, oro (Paulsen, 2020), nostalgi (Bauman, 2022), depressiv kärlek (Engdahl, 2016) eller melankoli (Gilroy, 2004).

Att vara dominerad av en eller flera känslor kan uttryckas som en obalanserad känsloekonomi. Det är känsla som dominerar aktören bort från strävandet efter det goda livet. Känslor kan variera i styrka och detta kan vara användbart och även ofrånkomligt. Men när en känsla som skam dominerar dig så förloras handlingsförmåga eller så riktas handling fel, det kan leda till massa andra felbalanser. Skam i sig kan också ses som ett symptom på andra felbalanseringar till exempel inbäddad heteronomi, att man är med om ett förtryck och har inlett ett krig mot ens själv i stället för att rikta blicken utåt mot den aktören som skapar obalansen. Dominans av en känsla som ångest, depression, skam och oro kan i sig vara ett resultat av en splittrad reflexivitet (Archer, 2007). Man kan domineras av känslor kopplat för mycket till det egna jaget och ens privatiserad liv, något som Barbalet benämner ”ego-emotioner” (Barbalet, 2019).

Emotionell förskjutning

Emotiv dissonans, enligt Hochschild (2003), är den konflikt som uppstår när en persons verkliga känslor inte stämmer överens med de känslor de förväntas uttrycka, särskilt inom jobb som kräver känsloarbete (till exempel serviceyrken). Det kan leda till stress, utbrändhet och en känsla av att vara icke-autentisk eftersom man tvingas dölja eller förtrycka sina egna känslor. Emotiv dissonans är en aktiv process av att förskjuta känslor.

The highly educated couple displays what i have called “emotional competence” (dubbed in the psychological persuasion “intelligence”), namely self-awareness, the ability to identify their feelings, talk about them, empathize with each other´s position and find solutions to a problem . The therapeutic language and this couple’s emotional intelligence are “real” cultural resources, not because they understand the “real” nature of their emotional problems, but because the can deploy a common cultural structure to make sense of their difficult emotions and put them “to work” by eliciting a narrative of suffering and self-help, which the can in turn both share and capitalize on to further their intimacy.” (Illouz, 2008, 69).

Illouz ser i moderna relationer att det är mycket prat om ”kommunikation” och man kan ha en självförståelse av att man är bra på ”kommunikation” men att detta är väldigt specifik form av kommunikation som inte är universell eller nödvändigtvis den bästa. Illouz ser denna form av ”kommunikation” som problematisk för att den är terapeutiskt och ska finna lösningar på problem genom introspektion och att titta närmare på relationen utan att ha med sig ett sociologiskt medvetande. Denna förståelse man tänker sig ha fått om olika känslor och varför vi har dem, blir då bara en tro på att vi har förstått. Ofta så har vi inte förstått deras egentligen grund just på grund av att de sociala orsakerna till känslorna underskattas eller helt tas bort från analysen man kan göra som par. Illouz menar att det är problematiskt att denna form av terapeutiska kommunikation förs in i relationer eftersom den terapeutiska jargongen menar hon leder till ”psykologiska misslyckanden” för att man får en övertro till att man kan göra sig själv och sin relation lycklig genom att ”jobba på sig själv” utan att ta in de underliggande sociologiska krafterna.

Känslobortfall, känslostopp eller känslolöshet (Asplund, 1987, 173). Asplund pekar på att effekten av att tvingas in i en roll regelbundet och att mötas av andra personer som den rollen, i stället för en hel människa kan leda till att känslor minskar i styrka. En ”känslolöshet” att vara bedövad eller avtrubbad. Detta kan också skapas genom att olika psykofarmaka.

Intellektualisering/rationalisering (Freud sociologiserad av Turner, 2006) där tankar inte har en tydlig emotionell förankring eller en ovilja att blanda in känslor.

Ett övermått av emotionell återhållsamhet, som kan vara att förneka känslor eller att man ser det som farligt eller svaghet att uppleva känslor och undersöka dem.

Likgiltighet (Simmel, 1908, Tester, 2000, Mestrovic, 1996) som en reaktion på överstimulering, för mycket att ta in, ett skydd mot världen och trauman man kan varit med om.