Långsam snabbhet

Ett närliggande och tätt sammantvinnad dimension till tid är rytm. Rytm som dimension är mer fokuserad på hur tiden dynamineras, med olika hastigheter, exempel om hur samhällsförändringar förändrar vem som har ”temporal makt” (Durkheim, 1950). Rosa (2013) och Wajcman (2015) har undersökt fenomenet social acceleration och dess möjliga effekter. Rytm och hastighet, liksom förändringar i dessa, är nära kopplade till sociala krafter som formar vår tillvaro. Tid som en social konstruktion har studerats av Elias (1993), medan Thompson (1967) har analyserat tidsuppfattningens förändring i det industriella samhället. Georg Simmel (1971) lyfter fram stadens hastighet och dess effekter på individens psyke, medan Lefebvre (2004) utvecklar rytmanalys som ett sätt att förstå sociala och fysiska rytmer

Långsam snabbhet/eurytmi: tempot och rytmen i livet är vitaliserande och anpassad för hjältefierat medborgarskap. Långsam snabbhet är en balans där man för att använda ett latinskt ordspråk skyndar långsamt. Långsam snabbhet är en balans och flexibilitet som ett temporalt subjekt och temporal medborgare använda sig av vad inbromsnings- och accelerationstekniker för att skapa en optimal rymt och fart som kan användas för etiska syften, och även spridas till andra. Långsam snabbhet är taget från läsning om social acceleration (Rosa, 2013, 2019; Wajcman, 2015, Newport, 2017). Långsam snabbhet är i den högsta balansen har snabbheten att vara med och lösa komplexa problem som ändrar skepnad med tiden. Är man för långsam hinner komplexa problem ändra karaktären, det långsamma subjektet hinner aldrig ifatt.

Lefebvre benämner eurytmi som tillståndet när olika rytmer är i harmoni och stödjer varandra som skapar balans (Lefebvre, 2004). Dessa olika rytmer kan vara fysisk, sociala, på individnivå, i en social konfiguration eller på makronivå. Rytmiskt mellan människor är en del av det goda livet, exempel genom att kunna dela rytmen med ens familj som att vara ledig på samma. Dock behöver eurytmi i sig inte vara en hög balansering av långsam snabbhet, om den är lokaliserad bara inom den privata sfären, utan det är flera rytmer som behöver kombineras, även i medborgarkampen. För samtidigt kan det exempelvis krävas att man försöker ta sig ur den rytmen som sätts i en viss social konfiguration, exempelvis hittar olika sätt att bromsa in den hastigheten som uppmuntras generellt i ett accelererande samhälle. Omvänt kan vissa saker gå för långsamt, exempelvis viktiga samhällsförändringar, där en hög balansering kräver att man är med och försöker är med löser det samhällsproblemet snabbare som en del av medborgarkampen.

Temporalt medborgarskap är i kontext av utbredd tidsenergibrist att hitta strategier och praktiker för att öka sin tidsenergi och skapa återhämtning (Berglund 2026). Dagens accelererande samhälle kräver av oss att vara snabba i vissa aspekter, och bromsa in i andra, och skapa stunder av återhämtning. En utmaning för det temporala subjektet är att hantera polyrytmer (Lefebvre, 2004), alltså flera rytmer som är parallellt, som ställer höga krav. Vilka rytmer ska man ta del av, vilka ska man försöka stänga ut, vilka kan man kombinera, vilka kan användas som motkraft mot andra rytmer osv, blir frågor som den temporala medborgaren behöver hantera. Vi behöver utnyttja de tidsluckor vi (fritid, lagstadgade begränsningar för arbete) har men också kämpa för fler tidsluckor som politiskt projekt. Rosa ser att tiden är starkt kopplad till vår förmåga att vara i världen, alienation är ett utslag av att inte ha tid att skapa resonanta upplevelser med andra. Har vi inte tid att ta del av sociala gemenskaper, kultur, läsa eller naturen blir det svårt att få resonanta upplevelser. En aspekt av alienation i fabriken är att vara i alienerad från temporal makt att sätta sin egen makt, och i stället vara kontrollerad av maskintiden och vara ett ”bihang till maskinen” (Marx).

En upplevelse av stress kan bero brister i andra dimensioner. Exempelvis bristande kompetens och färdigheter (Sennett, 2013), som kan vara i svaga läsfärdigheter och förmågor i att avsluta projekt. Den stress som många elever upplever i svensk skola är kopplad just till låga kunskaper och svaga förmågor, exempelvis just läsförmåga. Långsamt och ineffektivt lärande är en av de mest centrala långsamheterna som skapar en upplevelse av acceleration för man själv är så långsam. En balansering kräver därför att man undersöker vad som beror på ens upplevelse av tid och rytm. En bättre förmåga i att kommunicera via text och vara snabbare i tanken är att betrakta som en accelerationsteknik. En annan accelerationsteknik är att öva på att vara djupt fokuserad i det man gör, i stället för multitaska som splittrar reflexiviteten och sänker hastigheten i tanken (Collins, 2004, 2000, Newport, 2016). Det djupa fokuset kan dock upplevas som långsamt för man jämför med att var uppkopplad till en strid ström av många olika intryck i exempelvis sociala media, som också kan upplevas som ”tråkig” (Fisher, 2011). Fokus så är man ofta stilla, nedsaktad, fokuserad på en sak, men det är samtidigt det snabbaste man kan göra för med det högsta fokuset är man som mest kreativ, bäst på att producera och att lära sig saker, jämfört med till exempel multitasking. Det multitaskande subjektet är långsamt men upplever aktiviteten som snabb. En vana som Nietzsche jobbade upp är att vara så fokuserad att man hade en frenesi talade han om, som han varvade med långa vandringar i Alperna.

Långsam snabbhet är vidare kopplad till reflexiv handling där ett snabbt subjekt kan förkorta tiden mellan tanke och handling, där många lär sig saker utan applicera dem. De vet hur de ska skapa en ny vana eller hur de ska lösa ett problem, men väntar för länge med att handla. Det gör att de inte får upp fart, de börjar knappt, eller tror att de kan vässa yxan, men de bara vässar yxan utan att börja hugga ned trädet. Att bygga momentum och vitalitet är att bli ett snabbare subjekt, att ha plats för vila och vara i rytm är en del av att vara ett snabbt subjekt. Samtidigt är en del av långsam snabbhet att också ha tålamodet för saker som tar längre tid. Tålamod är en dygd som fabeln haren och sköldpaddan handlar om, där små steg byggs upp kumulativt. Diskurser och idéer om att lyckas snabbt skapar ett motstånd mot att ha tålamod. Bristande socialisering och kunskap gör också att ens tankekedjor inte är starka nog för tålamod. Tålamod kan riktas på fel sätt, att stå ut med underordning är fel sorts tålamod. Det är tålamod i fokuserad handling som är centralt. Ett överdrivet och felriktat tålamod kan alltså göra att vi blir stillastående.

Felbalanser

Här nedan följer olika obalanser i denna dimension.

Översnabbhet

Habitusklyfta (Bourdieu, Friedman, 2016) beskriver en konflikt som uppstår när en individs internaliserade vanor och dispositioner (habitus), formade av en viss social miljö, inte längre passar den nya kontexten, vilket kan leda till känslor av osäkerhet eller utanförskap. Förändringen som skett i det yttre är inte i synk/rytm med det som är inre. Detta är något som kan ske vid en klassresa (Friedman, 2016), men också vid samhälleliga förändringar, eller livstilsförändringar (som flytta hemifrån, börja på universitet exempelvis).