En preliminär balansprofil

Välj högst två till fyra dimensioner att arbeta med

De föregående kapitlen har presenterat nitton balansdimensioner. Tillsammans gör de många delar av det sociala livet synliga: medborgarskap, uppmärksamhet, fokus, kamp, relationer, identitet, klokskap, komplexitet, handling, emotioner, blomstring, mening, rytm, tid, möjlighet, kropp, risk, lek och äventyr. Poängen är inte att en person ska förbättra allt samtidigt. En sådan uppgift skulle göra komplexiteten till ett nytt prestationskrav.

En preliminär balansprofil är en avgränsad överblick över en konkret situation. Den hjälper dig att se vilka dimensioner som verkar mest betydelsefulla just nu och att välja högst två till fyra att undersöka vidare. Profilen är inte ett personlighetstest, ett mått på människovärde eller en medicinsk diagnos. Den är en prövbar arbetshypotes. Den ska kunna ändras när situationen, kunskapen eller resurserna förändras.

Balans som fortgående avvägning

I ABT betyder balans inte att alltid ligga i mitten mellan två ytterligheter. I vissa situationer behöver en person vila mer, i andra handla snabbt. I vissa relationer behövs större närhet, i andra mer distans. Balansering betyder att väga flera värden, behov, relationer och följder mot varandra i en bestämd situation. Det som är en rimlig avvägning kan därför se olika ut mellan människor och över tid.

En dimension kan innehålla ett underskott, ett överskott eller en blockerad balansering. Men orden ska användas försiktigt. Ett påstått underskott av social kontakt kan bero på brist på mötesplatser, diskriminering, omsorgsansvar eller negativa relationer. Ett påstått överskott av vila kan vara nödvändig återhämtning. En blockerad balansering betyder att någon ser en riktning men saknar resurser, mandat, stöd eller säkra villkor för att handla. Profilen ska därför alltid fråga både vad personen gör och vilka sociala förhållanden som gör handlingen möjlig eller svår.

Tre sociologiska kontroller

C. Wright Mills sociologiska fantasi förbinder biografi och historia. Ett privat bekymmer kan vara personligt erfaret och samtidigt hänga samman med arbetsmarknad, bostäder, familjeformer, teknik eller andra samhällsförändringar. I balansprofilen innebär detta att varje vald dimension ska prövas på mer än en nivå. Om tid upplevs som ett personligt problem behöver även arbetstider, transporter, omsorg och digital tillgänglighet undersökas.

Leonard Pearlin och hans kollegor beskriver stress som en process där livshändelser, varaktiga belastningar, roller, ekonomiska villkor, självuppfattning, socialt stöd och hanteringsresurser hänger samman. Poängen för balansprofilen är att inte behandla en belastning som en isolerad egenskap. Samma krav kan få olika följder beroende på resurser, stöd och tidigare belastningar. Profilen behöver därför innehålla både det som belastar och det som skyddar.

Intersektionalitet utvecklades för att analysera hur maktordningar och sociala positioner verkar tillsammans. Devon Carbado, Kimberlé Crenshaw, Vicki Mays och Barbara Tomlinson beskriver intersektionalitet som ett analytiskt redskap med rötter i svart feminism och kritisk rasteori. I balansprofilen betyder det att kön, klass, rasifiering, funktion, ålder och andra positioner inte bör läggas till som separata bakgrundsfakta om de tillsammans förändrar situationen. En miljö kan exempelvis vara tillgänglig på ett sätt men otillgänglig på ett annat. Den konkreta kombinationen av villkor måste undersökas.

Avgränsa situationen före profilen

Syftet är att hindra att balansprofilen blir en allmän värdering av hela livet.

Gör så här:

Välj ett konkret återkommande problem eller en situation. Beskriv när och var den uppstår.

Skriv vilka personer, grupper, organisationer eller institutioner som direkt påverkar situationen.

Markera en belastning och en resurs som redan finns där.

Formulera vad du vill förstå bättre. Vänta med att bestämma lösningen.

Eftertanke: Är det nu tydligt vilken del av livet profilen gäller och vad som ligger utanför den?

Begränsning: Välj högst en situation. Om flera akuta problem pågår samtidigt kan professionellt stöd behövas för att prioritera.

De nitton dimensionerna

Illustration till kapitel 34: En preliminär balansprofil

Läs frågorna som möjliga perspektiv på den valda situationen. Du behöver inte besvara allt utförligt. Skriv kort där en dimension verkar ha tydlig betydelse. Lämna resten. Målet är att upptäcka samband och sedan begränsa arbetet.

Skapa en preliminär balansprofil

Syftet är att välja högst två till fyra dimensioner som gör den valda situationen mer begriplig och möjlig att arbeta med.

Gör så här:

Läs igenom frågorna i tabellen en gång utan att bedöma dig själv.

Gå igenom dem en andra gång och skriv en kort anteckning bara vid de dimensioner som tydligt påverkar den valda situationen.

Ring in högst fyra dimensioner. Välj inte dem som låter viktigast i allmänhet, utan dem som bäst förklarar situationen eller öppnar för ett genomförbart nästa steg.

Kontrollera för varje vald dimension vilka sociala villkor, resurser och andra aktörer som påverkar den.

Eftertanke: Vilka två till fyra dimensioner ger mest förståelse utan att profilen blir överlastad?

Begränsning: Profilen är preliminär. Den ska inte poängsättas, användas för att jämföra människor eller behandlas som en diagnos.

Balansdimension — Fråga att använda i den preliminära profilen

Medborgarskap – hjältefierat medborgarskap — Tar du ansvar för något gemensamt utan att ett stort uppdrag tränger undan återhämtning och nära skyldigheter?

Uppmärksamhet – utblickande inblick — Riktas tillräckligt av din uppmärksamhet mot andra människor och världen, eller binds den främst till självövervakning och privata problem?

Fokus – specialiserad systematik — Kan du koncentrera dig på ett avgränsat område och samtidigt se hur det hör samman med ett större sammanhang?

Kamp – diskonsensus — Kan du skilja produktiv konflikt från dominans och samtidigt samarbeta utan att ge upp viktiga frågor?

Relationalitet – inbäddad autonomi — Har du både tillhörighet och verkligt inflytande, samt en rimlig balans mellan närhet och distans?

Identitet – genuint låtsasande — Kan du pröva roller och identiteter utan att behandla någon enda framställning av dig själv som hela sanningen om vem du är?

Klokskap – reflexivt handlande — Växlar du mellan att tänka, pröva, lära och ändra, eller stannar du främst i reflektion eller oreflekterad aktivitet?

Komplexitet – simplexitet — Erkänner du de delar av situationen som faktiskt spelar roll samtidigt som du avgränsar vad du ska arbeta med nu?

Handling – subjektiverad självobjektifiering — Kan du använda dina förmågor för något du värderar utan att reducera dig själv till ett redskap för egna eller andras mål?

Emotioner – reflexiv emotionalitet — Kan känslor ge information och energi samtidigt som du undersöker hur de formas av situationer, relationer och regler?

Blomstring – eudaimonisk hedonism — Finns både enkel njutning, vila och ansträngning som får värde genom sådant du uppfattar som gott och meningsfullt?

Mening – rationell förtrollning — Kan du bli berörd av världen och uppleva mening utan att sluta pröva vad som är sant och vad dina sammanhang faktiskt gör?

Rytm – långsam snabbhet — Finns en rytm där du kan växla mellan tempo och inbromsning utan att hela tiden drivas av andras tidskrav?

Tid – historiemedvetenhet — Kan erfarenheter från det förflutna, närvaro i nuet och ansvar för framtiden stödja varandra?

Möjlighet – realistisk idealism eller kritisk optimism — Ser du både verkliga hinder och verkliga möjligheter, utan att glida över i uppgivenhet eller ogrundad optimism?

Kropp – kulturifierad naturlighet — Stödjer miljöer och praktiker kroppens behov och olika funktionssätt, eller kräver de att kroppen ständigt ska anpassas till olämpliga villkor?

Risk – tryggt risktagande — Har du tillräcklig trygghet för att ta små, meningsfulla risker, och kan du avstå från faror som saknar rimligt värde?

Lek – lekifierad spelfullhet — Finns frivillig, skapande och gemensam lek som öppnar handlingsmöjligheter i stället för att bara bli konsumtion, flykt eller tävlan?

Illustration till kapitel 34: En preliminär balansprofil

Äventyr – spontaniserad rutin — Finns rutiner som lämnar verkligt utrymme för nya erfarenheter, oväntade möten och längre projekt?

Val av två till fyra dimensioner

Urvalet ska vara litet nog för att gå att använda. Två dimensioner kan räcka om de fångar en tydlig relation, exempelvis tid och kropp eller relation och identitet. Tre eller fyra kan behövas när en situation formas av flera nivåer. Fler än fyra gör det svårare att avgöra vad som ska prövas först och ökar risken för att profilen bara blir en beskrivning av allt som är svårt.

Välj inte automatiskt den dimension där självkritiken är starkast. Fråga i stället vilken dimension som har tydlig koppling till situationen, vilken som kan påverka flera andra och vilken som har tillräckliga resurser för ett säkert första försök. I huvudmanuset beskrivs en sådan dimension som ett ankare: en förändring som kan få följder i flera delar av livet. Det är en hypotes som måste följas upp, inte en garanti om stora effekter.

Livsvillkor bakom profilen

Syftet är att kontrollera om de valda dimensionerna påverkas av villkor som inte kan ändras genom individuellt självarbete.

Gör så här:

Välj högst tre områden: boende, arbete eller studier, ekonomi, utbildning, vård, diskriminering, omsorgsansvar eller fysisk miljö.

Markera en omständighet som belastar och en som skyddar i de valda områdena.

Koppla varje omständighet till någon av de två till fyra dimensioner du har valt.

Skilj en liten handling du själv kan pröva från en fråga som kräver en relation, organisation eller institution.

Eftertanke: Förändrades tolkningen av profilen när livsvillkor och ansvarsfördelning blev synliga?

Begränsning: Kartläggningen är inte en hälsodiagnos. Akut eller allvarlig ohälsa kräver professionell bedömning.

Tillhörighet som resurs och belastning

Grupper ger inte bara sällskap. De kan ge identitet, språk, praktisk hjälp, erkännande och möjligheter att handla. Forskningen bakom Groups 4 Health visar att arbete med sociala identiteter och grupptillhörigheter kan minska ensamhet och social oro i vissa sammanhang. Resultatet innebär inte att vilken gruppkontakt som helst hjälper. En grupp kan också ställa motstridiga krav, begränsa handlingsutrymmet eller utsätta en person för dominans.

Det är också viktigt att skilja social isolering från upplevd ensamhet. Isolering gäller nätverkets faktiska omfattning och kontaktmönster, medan ensamhet gäller erfarenheten av att relationerna inte motsvarar behovet. De kan sammanfalla men behöver inte göra det. En balansprofil bör därför fråga både vilka relationer som finns, vilken kvalitet de har och vilka materiella eller institutionella hinder som påverkar möjligheten att delta.

Gruppidentiteter som stöd och belastning

Syftet är att undersöka hur tillhörighet påverkar identitet, blomstring och möjlighet att handla.

Gör så här:

Lista högst fem grupper som är viktiga i den valda situationen. Det kan vara familj, vänner, arbete, studier, förening, religion eller en digital gemenskap.

Skriv kort vilken tillgång varje grupp ger: stöd, kunskap, erkännande, ansvar, praktisk hjälp eller inflytande.

Skriv också om någon grupp skapar motstridiga krav, utsatthet eller begränsning.

Välj bara ett återanknytningssteg om det finns en grupp som är tillräckligt trygg och relevant.

Eftertanke: Visar profilen brist på tillhörighet, konflikt mellan tillhörigheter eller närvaro av en grupp som redan är en resurs?

Begränsning: Den förenklade bokövningen är inte densamma som den manualiserade interventionen Groups 4 Health. Mer grupptillhörighet är inte alltid bättre; negativa och dominerande relationer måste räknas med.

Skilj isolering från ensamhet

Syftet är att välja rätt nivå när profilen pekar mot relationalitet eller blomstring.

Gör så här:

Sätt ett ord på det som saknas mest: faktisk kontakt, känslomässig närhet, praktiskt stöd, erkännande, trygghet eller möjlighet att delta.

Beskriv nätverkets faktiska omfattning och hur ofta kontakt sker, utan att anta att många kontakter automatiskt betyder närhet.

Notera om otrygghet, kostnad, hälsa, diskriminering, transport eller negativa relationer begränsar kontakten.

Koppla bristen till ett möjligt steg på rätt nivå: individ, relation, grupp eller institution.

Eftertanke: Behöver nästa steg öka mängden kontakt, förändra kvaliteten i en relation eller undanröja ett strukturellt hinder?

Begränsning: Social isolering och upplevd ensamhet är närliggande men inte samma sak. Mer kontakt kan försämra situationen om relationerna är negativa eller otrygga.

Balansprofil och formulering

När två till fyra dimensioner har valts behöver de bindas till den avgränsade situationen. En tjock formulering tar med tillräckligt många sociala relationer och villkor för att undvika en rent individuell förklaring. Den är samtidigt avgränsad så att den går att pröva. Tjock betyder därför inte lång eller fullständig. Det betyder att de viktigaste mellanleden skrivs ut.

En mjuk sociologisk formulering är tillfällig. Den kan exempelvis ange att ett tidsproblem förstärks av arbetsplatsens tillgänglighetskrav och brist på ostörd återhämtning, medan en viss relation ger stöd. Formuleringen säger inte vad personen är. Den beskriver vad som verkar hända i en situation och vilken fråga som bör prövas. Den får ändras när utfallet inte stämmer med förväntningen.

En tjock men avgränsad formulering

Syftet är att samla profilen i en prövbar sociologisk arbetshypotes.

Gör så här:

Beskriv situationen: när och var sker detta, och vilka är närvarande?

Välj högst två mekanismer från dina prioriterade dimensioner. Skriv hur de förstärker eller blockerar varandra.

Lägg till ett socialt villkor som belastar och en resurs som skyddar eller möjliggör handling.

Fyll i: När … händer i … förstärks det av … och …; det begränsas eller skyddas av …; därför vill jag först pröva eller undersöka …

Läs formuleringen och stryk allt som inte behövs för nästa fråga eller försök.

Eftertanke: Går formuleringen att ändra om observationen eller försöket ger ett annat resultat?

Begränsning: Använd högst ett problem och två mekanismer. Formuleringen är en arbetshypotes, inte en diagnos eller en slutlig sanning om dig själv.

Förändring av en praktik

Huvudmanuset skiljer mellan via positiva och via negativa. Via positiva betyder att lägga till en praktik som kan öka balanseringen. Via negativa betyder att ta bort eller minska en praktik som vidmakthåller en obalans. De två vägarna kan behövas samtidigt, men första försöket bör vara litet. Om kropp och tid är prioriterade kan en tillagd promenad sakna effekt om mobilen fortfarande förlänger arbetsdagen. Om relation och lek är prioriterade kan borttagen skärmtid sakna effekt om det inte finns någon tillgänglig gemenskap att återknyta till.

Ett första balanseringsförsök

Syftet är att omsätta den preliminära profilen i en liten förändring som går att följa upp.

Gör så här:

Välj en av dina prioriterade dimensioner som första arbetsområde.

Bestäm om du främst behöver lägga till en stödjande praktik eller minska en praktik som vidmakthåller problemet.

Skriv vilka andra personer, resurser eller institutioner som försöket är beroende av.

Gör försöket tillräckligt litet för att kunna prövas utan att hela vardagen organiseras om.

Bestäm när du ska följa upp förståelse, genomförbarhet, kontakt, lättnad och oönskade följder.

Eftertanke: Påverkade försöket bara den valda dimensionen, eller förändrades även någon av de andra prioriterade dimensionerna?

Begränsning: Ett misslyckat försök visar inte att personen saknar vilja. Formuleringen kan vara fel, resursen otillräcklig eller förändringen bero på en aktör som saknas.

Revidering av profilen

Efter uppföljningen finns flera rimliga utfall. Försöket kan ha gett stöd åt formuleringen. Det kan ha visat att en annan dimension är viktigare. Det kan ha gjort ett organisatoriskt hinder tydligare. Det kan också ha försämrat situationen och därför behöva avbrytas. En balansprofil blir användbar först när den får revideras.

Det viktiga är inte att nå en fullständig profil. Det är att välja en hanterbar del av en komplex situation, behålla sambandet mellan biografi och samhälle och fördela ansvaret där det hör hemma. Två till fyra dimensioner räcker som början. I nästa del av boken flyttas tyngdpunkten från orientering till socioaskes: hur sociala regler, praktiker, allierade, miljöer och experiment kan stödja förändring över tid.

Begreppsöversikt

Översikten upprepar de begrepp som bär kapitlets resonemang och övningar.

Balansprofil. en preliminär överblick där högst två till fyra balansdimensioner väljs för fortsatt arbete; den är inte ett personlighetstest.

Balansering. en situationsbunden avvägning mellan behov, värden, relationer och följder, inte ett krav på att alltid ligga i mitten.

Blockerad balansering. en situation där en riktning är synlig men resurser, stöd, mandat, maktförhållanden eller säkerhet hindrar handling.

Sociologisk fantasi. Mills förbindelse mellan biografi och historia samt mellan privata bekymmer och samhälleliga frågor.

Stressprocess. Pearlins modell där belastningar, roller, resurser, socialt stöd, hantering och självuppfattning påverkar varandra över tid.

Intersektionalitet. ett analytiskt redskap för att undersöka hur flera maktordningar och sociala positioner verkar tillsammans i en konkret situation.

Mjuk sociologisk formulering. en tillfällig och prövbar arbetshypotes om en situation, inte en diagnos eller identitet.

Tjock men avgränsad formulering. en beskrivning som tar med de viktigaste sociala mellanleden men begränsar sig till det som behövs för nästa fråga eller försök.

Via positiva. att lägga till en praktik som kan stödja en högre balansering.

Via negativa. att ta bort eller minska en praktik som vidmakthåller en obalans.

Referenser

Berglund, A. (2026). Sociologisk terapi och diagnostik. Opublicerat manuskript.

Carbado, D. W., Crenshaw, K. W., Mays, V. M. & Tomlinson, B. (2013). Intersectionality: Mapping the movements of a theory. Du Bois Review, 10(2), 303–312. https://doi.org/10.1017/S1742058X13000349

Haslam, C., Cruwys, T., Chang, M. X.-L., Bentley, S. V., Haslam, S. A., Dingle, G. A. & Jetten, J. (2019). GROUPS 4 HEALTH reduces loneliness and social anxiety in adults with psychological distress: Findings from a randomized controlled trial. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 87(9), 787–801. https://doi.org/10.1037/ccp0000427

Mills, C. W. (1959). The Sociological Imagination. Oxford University Press.

Parigi, P. & Henson, W. II. (2014). Social isolation in America. Annual Review of Sociology, 40, 153–171. https://doi.org/10.1146/annurev-soc-071312-145646

Pearlin, L. I., Lieberman, M. A., Menaghan, E. G. & Mullan, J. T. (1981). The stress process. Journal of Health and Social Behavior, 22(4), 337–356.

Umberson, D. & Donnelly, R. (2023). Social isolation: An unequally distributed health hazard. Annual Review of Sociology, 49, 379–399. https://doi.org/10.1146/annurev-soc-031021-012001

Världshälsoorganisationen. (2025). Social determinants of health. https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/social-determinants-of-health