Ovan har olika övningar och utgångspunkter redogjorts för, som kan appliceras generellt i ens liv men också specifikt mot olika delar av livet. Detta är förslag på hur balansdimensionerna kan användas stödja handlande i olika delar av ens liv. Det viktigaste antagandet är att dessa olika sfärer behöver bli en del av ens medborgarkamp som för att deras potential ska fullbordas. Sfärer som arbete, relationer och föräldraskap som är inåtvänt kommer aldrig bli så gott som det skulle kunna bli på grund av en del av oss glöms bort som är bunden till hela mänskligheten. Här nedan kommer förslag på hur balansdimensionerna kan användas för att stödja tänkande om lärande för livet som ett sätt att sammanfatta de olika balansdimensionerna och relationer för att vissa exempel på hur sociologiska insikter från olika balansdimensioner kan appliceras på ett specifikt område
Lära för livet med olika balanstillstånd sammanfattade
Det finns ett liv av intensivt lärande i olika former genom egna erfarenheter, kultur, läsning och problemlösning. Här är några pekpinnar:
Medborgarskapande, omsorg och hjältefiering – centrera medborgarkampen i ditt liv i olika sfärer. Lär för att kunna hjälpa andra och vara med och ta kontroll över ditt liv i den politiska sfären. Lär dig med ett syfte bortom dig själv.
Dygdefiering – lärande ses ofta utifrån psykologiska termer. Dygdefiering av lärande riktar oss mot att lärande som praktik är centralt för massor av dygder och krävs för att sträva mot ett mer moraliskt liv eftersom vi inte föds moraliskt perfekta.
Äventyrifiera och spelifiera – gör lärandet till ett äventyr genom att spelifiera och koppla det till stora episka mål. Designa lärandet så nära som möjligt ett bra spel.
Gemenskapande – lär dig tillsammans med andra, i mötet med andra och för andra.
Autonomi – lär dig för att bli friare. Med kompetens, kunskap och förmåga kommer makt.
Sobjektifiera – använd dig själv som verktyg för att utvidga din subjektivitet genom de olika världar du kan ta del av genom lärande.
Specialiserad systematik – pendla mellan specialisering och systematik. Sträva efter nyfikenhet och bildande.
Fokus – lärande kräver djupt fokus som öppnar upp för flytupplevelser där vår tidenergi kan koncentreras.
Genuint låtsasande – bygg en identitet som läsare, skribent, intellektuell, medborgare, samtidigt som du bildar dig som ett sätt att omfamna annanheten för att vårt själv ska växa.
Långsam snabbhet och temporalt medborgarskap – hitta din rytm och bygg momentum. Samla på vinster av positiva upplevelser kopplat till lärande.
Tryggt risktagande – utvidga din värld genom att ta risken att ha fel för att bygga en tryggare grund av förståelse för världen.
Emotionell reflexivitet och rationell förtrollning – kultivera nyfikenhet, förundran, gränsupplevelser (Thurfjell, 2020), djupupplevelser (Thurfjell, 2020) genom lärande. En omsorgsfull nyfikenhet riktad mot världen. Drivs av viljan till mening som ger spänning i kontrast till meningslöshetens följeslagare som är uttråkning. Sträva efter att vara en energistjärna (Collins & McConnell, 2015) som känner stark vitalitet och momentum.
Reflexiv handling – inled en process av medvetandefiering (Friere, 2000) där handling och reflektion stödjer varandra med experimenterande och testande.
Eudaimonisk hedonism - lära både genom njutning som drivkraft och som en plikt med ett syfte bortom dig själv (Yeager, mfl, 2013).
Kritisk optimism och realistisk idealism: omfamna vuxenhet, förändring med kunskap är möjligt, verkligt utopiskt tänkande visar på möjligheter om vad som skulle kunna vara.
Simplexitet – skapa praktiker som förenklar lärandet: testa dig själv, skapa önskvärda svårigheter, djupt fokus, ställa frågor osv.
Relationer
Relationer, vänskapliga som romantiska kommer att bli ett resultat av olika balanser och obalanser som de båda parterna befinner sig. Obalanser som båda har kan förstärkas, obalanser som en har kan påverka hela relationen. Oundvikligt kommer vi in med olika obalanser i en relation eftersom sökande efter det goda livet är så komplext och lömskt. Hur kan relationen bli en plats där dessa obalanser kan minskas? Hur kan relationen bli en plats där högre balanser nås?
Hitta personer som du känner dig hemma med. Personer som går i gång på liknande idéer som du. Bygga styrka i relationerna. Om vi är ihop med människor som inte går i gång på samma idéer som en själv har man skapat en svaghet i relationen. Man blir beroende av att skapa starka interaktioner på andra sätt. Ofta så är dessa idéer är såklart som uttrycks genom liknande humor, liknande sätt att se på världen, liknande intressen etc.
Finn varandra i medborgarkampen och medborgarskapet. Många relationer blir tomma när de bara är ”renade relationer” som Anthony Giddens kallar det, alltså relationer som bara bygger på de känslor man skapar hos varandra utan andra större engagemang. Utan medborgarkampen blir relationen också tråkigare, eftersom man har krympt sin värld till privatsfären och underhållningen. Där finns det inte särskilt mycket utmaningar, så utmaningar behöver skapas artificiellt. Där små saker kan bli oproportionerligt stora. Om medborgarkampen är förtvinad kommer privatkampen att dominera med dess trivialiteter och meningslöshet. Den bristande känsla av stark mening att leva ett liv för andra bortom sig själv och sin relation kommer att sippra in i relationen. Det enda utloppet blir att stödja varandra i ”spännande” och ”utmanande” karriärer, där ändå målet blir ens eget privatiserade självförverkligande genom arbetet. Ett annat utlopp är att skaffa barn, men som kommer leda till fler problem för att barnen kommer reagera på eran privatiserade relation utan större syfte. Medborgarkampen gör att man kan bli ett team. Ska man inte vara ihop med någon som man inte har samma ideologiska övertygelse som då? Det är möjligt att ha olika övertygelser men om en ideologisk övertygelse är att man kan strunta i medborgarkampen kommer detta innebära problem för relationen.
Stöd varandra till simplexitet. Var varandras stöd i att bygga vanor och rutiner som kan introducera äventyr i era liv. Läs, lär, upplev tillsammans.
Äventyriferingen av relationen som den är i filmer kommer ofta från att man förenas som en biprodukt av det större äventyret. Man förenas i kampen i det spännande man är med om. Detta kan vara svårt att skapa när man ses, men det kan vara det ju fler olika intressen man har som gör att världen är öppen och stark med massa saker att upptäcka. Då blir mötet att här finns en annan äventyrare, en annan flanör som experimenterar, upptäcker världen istället för att vara en turist.
Tryggt risktagande. Thomas Scheff menar att relationer behöver en god balans mellan närhet och distans. För nära skapar beroende, för långt ifrån en kyla. Relationen behöver stödjas med risktagande i att såras efter att ha öppnat sig om ens tankar och känslor. Trygghet byggs genom detta risktagande. Tryggheten i relationen blir större ju mer den tryggheten finns innan hos båda personerna. Mycket otryggt risktagande och trygg riskaversion finns i relationer. Ofta i vänskaper kan det infinna sig en vilja att ta otrygga risker med hög nivå av cliché och narcissism inblandat, som att testa droger, göra olika riskfyllda saker som inte kan hjälpa samhället utan snarare försämrar det på olika sätt.
Meningsfullhet genom rationell förtrollning. Relationer har alltid något irrationellt i sig, som Nietzsche uttryckte det att det alltid finns galenskap i kärlek. Men det finns annan irrationalitet som blir ett problem. En för stark övertro på en romantiserad syn på relationer som gör att man underskattar vikten av att betrakta kärlek som ett görande och ett val. Den öppenhet som vi lever i där man kan lämna en relation när som helst gör att vi ställs inför avvägningar för när vi ska stanna och lämna. Finns det rationalitet i relationen? Är ni synkade med gemensamma idéer, sätt att vara, villiga att jobba med att lära sig om varandra och livet, är det för det mesta positiva upplevelser? Avförtrollning i form av uttråkning är en starkt återkommande känsla i moderna relationer. Detta kan historiskt kopplas till att vi aldrig någonsin umgåtts så mycket som vi gör med vår partner som idag. Innan så jobbade kvinnor och män ofta segregerat från varandra och barn fick man tidigt. Idag lever många par lång tid ensamma, med en större fritid och normer kring att man ska spendera mycket tid tillsammans. För att detta inte ska bli tråkigt och fyllt med småproblem som äter upp relationen i trivialiteter behöver båda äventyret som de har på eget håll och kunna förena till ett gemensamt äventyr. Om inte relationen förtrollas rationellt så förtrollas den till slut irrationellt som ett försvar. Exempelvis genom att varufiering och kommodifering av relationen med att vissa köp ska göras för den andra. Man konsumerar upplevelser tillsammans som är dyra och komplexa, som dyra restauranger där båda har intalat sig att de är ”foodies”.
Relationen behöver ha en balans mellan hedonism och eudaimonism. De allra flesta relationer är hedonistiska, man blir ihop för att njuta av varandras umgänge. Denna obalans betalar sig i att detta är ett recept för uttråkning. Relationen behöver eudaimonism, att man tillsammans gör något gott tillsammans. Detta föder relationen, att den är god för andra inte bara för den narcissistiska njutningen. Att eudaimoni är i relationen gör också att vi just kan attackera den kulturella narcissismen som de flesta går in i relationer med. Genom att blicken riktas ut mot världen i stället gapande stirra mot varandra finns det möjlighet till ny energi att ta sig in i relationen. Den enkla hedonism som föreslås här är naturupplevelser, sociala umgängen, lärande tillsammans och medborgarskap för andra.
Kritisk optimism kommer relationen behöva. Kraven på att bli vuxen kan vara det som man inte klarar som gör att relationen tar slut. Att vara idealistisk om vad en relation kan vara och samtidigt konkretisera det med realistiska steg mot det. Att ha för höga krav på varandra kommer leda till förbittring. Att ha för låga likaså. Vuxenhet i att ta ansvar, ha tålamod och inte bli cynisk.
Om leken försvinner i en relation är det som är kvar en seriositet som lätt leder till rigiditet och konflikter. Lekfullhet med humor och kreativa gemenskaper kommer vara av vikt att kunna skapa. Hur leker ni? Det centrala är genom konversationer, olika intressen och sex kan även räknas hit. Lekfullheten kan dock bli liten om den bara är hedonistisk. Den eudaimoniska leken som Deterding (2014) kallat det behövs för relationen. Att leka som leder till lärande och värde för andra människor utanför relationen kommer vara av vikt.
Dåtiden som en resurs, stark medveten närvara och uppmärksamhet i nuet, med framtiden som ledsagare. Vad tar ni med er för resurser från dåtiden och vad har ni lärt er om era svagheter? Fastnar ni dåtiden, vad som en gång var, vad ni hade? Har en fastnat i att den gått genom livet med ånger och att känna sig som ett misslyckande, alltid sneglande bakåt med stor risk att snubbla på samma misstag igen som Seneca uttryckte det. Uppmärksamheten i nuet kan försökas skapas artificiellt genom att man ska tänka på att vara i nuet. Men är det så att nuet i relationen är tråkigt kan det bli svårt. Vårt fokus i nuet behöver ankras där genom engagerande aktiviteter. Dessa aktiviteter behöver genomsyras av mening i hur det kommer framtiden för er i relation och resterande samhället.
Relationer ställs den ofrånkomliga tvetydigheten av att möta varandra som subjekt och objekt på sin spets. I relationer kan Martin Bubers citat konkretiseras: “The world is not comprehensible, but it is embraceable: through the embracing of one of its beings.” Vi behöver varandra och kan lätt bli objekt för varandra, bara objekt. Där vi ska få ut saker av den andra, den andre ska göra saker oss. Denna instrumentalisering i förväntningar och krav på den andra kan gå så långt att människan som står framför oss, subjektet med egen subjektivitet försvinner. Relationer med förväntningar på vissa handlingar kan relationen bli en teaterpjäs med olika inövade handlingar och repliker. Vi behöver vara objekt för varandra men framför allt för den yttre världen. Balansen i sobjektifiering är att för varandra kunna vara subjekt och accepteras för det, men att tillsammans vara verktyg för samhället och hjälpa andra runt om sig.
Kroppen är central i relationer. Många problem uppstår i relationer som effekt av att kroppen är i obalans. Kulturell frikoppling i att inte ha tillräckligt med fysisk aktivitet, man äter fel, sover för lite eller är för lite i naturen. Energin för varandra försvinner med denna kulturella frikoppling. En relation kan också lida av biologisering där man låser in varandra i hur man bör vara efter föreställningar om hur våra kön påverkar oss och hur vi bör agera efter. Gör kroppsliga rutiner med varandra. Kroppen behöver äventyr, hitta den tillsammans, upplev nya spännande saker ihop.
Relationer är en plats där man behöver kunna reflektera ihop och kunna omsätta den reflektionen i handling. Förmågor i att ha en relation, exempelvis emotionell reflexivitet är centralt för att kunna hantera alla de starka känslor som är kopplade till relationen. Som med andra komplexa saker kräver relationer att vi lär oss om det för att kunna bli bättre på det.
Hur ska ni bli energistjärnor tillsammans? Många har en låg förväntan på vad man kan få ut av en väl fungerande relation. Relationer som ger oss mycket energi kan göra oss till energistjärnor. För detta behöver vi ge varandra energi genom starka interaktionsritualer. Detta kan ni hitta i medborgarkampen. Det är svårt att få i varandras karriärer eftersom det är olika intressen som ni har. Att få energi av varandras specifika nördintressen kommer också vara en svag grund för energi eftersom dessa är speciella för er själva. Om ni har samma intressen så kan ni få energi av det om detta används för att lära sig nytt. Många kan ha gemensamma intressen men de intressena utför man med bara att ha lite kul utan att bli bättre. Om ni tillsammans tar ni er an medborgarkampen så kan ni hitta trygghet, nyfikenhet, utmaning och kämparglädje tillsammans.
Den goda relationen behöver genuint låtsasande. Att vara helt autentisk i en relation är höjt som ideal. Där vi kan vara vårt riktiga själv och bli accepterade för det. Detta leder dock till att man har svårt att bygga in ödmjukhet i relationen för att utgångsläget är att man ska acceptera och älska varandra 100%. Detta gör också att man kan finna en krycka och en grund för ett falskt medvetande i en relation i att man är godare än man egentligen är. Att alla har tillgång till en person som tycker man är det bästa som har hänt dem och jorden kommer spä på en narcissism och försvåra den ödmjukhet som krävs för att inse att man är en liten del av alla de problem som finns i världen när an inte är en del av lösningen. Den kritik som kan komma fram i en relation är i princip alltid kopplat till privatkampen. Det är aldrig bråk i relationer för att den andra inte är en tillräckligt bra medborgare. Det är egentligen de bråk som borde vara i allas relationer för det är den stora detaljen som saknas i relationer. Den här kritiken tas aldrig in för att de flesta relationer så har man accepterat den andras tunna privatiserade medborgarskap, eftersom man ofta själv är likadan. Relationen blir ännu en plats för likgiltighet och resignation inför den värld man befinner sig i.