Tid upplevs personligt men organiseras socialt. Arbetspass, öppettider, skolterminer, omsorgsansvar, transporter, svarstider och digitala system bestämmer när människor måste vara tillgängliga och hur snabbt något ska ske. Därför kan tidsbrist inte förstås enbart som svårighet att planera. Den kan uppstå genom kollisioner mellan flera scheman och genom att vissa aktörer har större möjlighet än andra att låta andra vänta.
Hartmut Rosa skiljer mellan teknisk acceleration, snabbare social förändring och ett högre livstempo. Henri Lefebvre analyserar hur kroppsliga, sociala och materiella rytmer samverkar i vardagen. Judy Wajcman visar att digital teknik inte ensam bestämmer tempot; teknikens tidsverkan formas av institutionella prioriteringar, arbetsorganisation och relationer. Dessa perspektiv gör det möjligt att skilja snabbhet från acceleration och tidsplanering från social tidsmakt.
Tid som social ordning
Klocktid mäter tid i jämförbara enheter. Social tid gäller hur aktiviteter ordnas, värderas och samordnas. En timme har samma klocklängd, men dess användbarhet beror på om personen kan styra den, måste vänta, blir avbruten eller behöver samordna sig med andra. E. P. Thompson visade hur industrikapitalismen försköt arbete från uppgiftsorienterade rytmer mot noggrann klockdisciplin. Arbetstid blev något som kunde mätas, köpas och övervakas.
Tidsdisciplin betyder inte bara att människor använder klockor. Den innebär att punktlighet, tempo och närvaro blir moraliska och organisatoriska krav. Kraven kan göra samarbete möjligt, men de kan också fördela kontroll ojämnt. Den som bestämmer mötestiden, svarstiden och väntetiden har större kontroll över andras vardag. Den som måste kombinera flera institutioners tider kan få tidsbrist även om varje enskilt schema verkar rimligt.
Det behövs därför en skillnad mellan bunden, styrbar och väntande tid. Bunden tid är redan upptagen av krav som inte enkelt kan flyttas. Styrbar tid kan personen i betydande grad ordna själv. Väntande tid uppstår när nästa steg beror på någon annan eller på en institution. Skillnaden är en praktisk sortering i övningsbanken, inte tre nya sociologiska identiteter. Den används för att synliggöra kontroll och samordning.
Kartlägg din sociala tid
Syftet är att synliggöra vem som styr tiden, vem som väntar och vilka scheman som kolliderar.
1. Välj en vanlig vardag och rita en tidslinje från uppvaknande till sömn.
2. Markera bunden tid, styrbar tid och väntande tid med tre tydliga beteckningar.
3. Skriv vem eller vilken institution som bestämmer varje bunden period och vad som händer om tiden inte hålls.
4. Notera avbrott och övergångar som kräver mer tid än de synliga aktiviteterna.
5. Välj en liten tidsgräns eller samordning som kan förhandlas med berörd person eller organisation.
Efteråt: Tidbudgeten är inte ett produktivitetsmått. Den visar hur kontroll, beroende och samordning fördelas.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Gör inte tidskontroll till en moralisk plikt. När tidsfattigdomen är strukturell krävs gemensamma eller organisatoriska förändringar.
Följ en väntetid
Syftet är att undersöka hur institutionellt beroende skapar tid som inte kan användas fritt.
1. Välj en återkommande väntan på beslut, transport, vård, service eller annan aktör.
2. Anteckna den synliga väntetiden och den extra tid som går åt till bevakning, påminnelser och omplanering.
3. Beskriv vilken information du får om processen och vilken möjlighet du har att påverka ordningen.
4. Notera vilka resurser som krävs för att tåla väntan utan större följder.
5. Formulera en konkret begäran om tidsbesked, återkoppling eller samordning till ansvarig aktör.
Efteråt: Väntan är en relation mellan den som kan bestämma tidpunkten och den som måste anpassa sig.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Offentliggör inte känsliga ärenden. Använd formella kontaktvägar när beroendet eller risken för repressalier är stor.
Tre former av social acceleration
Rosa använder social acceleration som ett samlingsbegrepp för tre skilda men sammanhängande processer. Teknisk acceleration är ökningen av hastigheten i transport, kommunikation och produktion. Acceleration av social förändring betyder att institutioner, relationer, kunskap och förväntningar förändras snabbare. Acceleration av livstempot betyder att fler handlingar och upplevelser genomförs per tidsenhet eller att människor upplever ett starkare behov av att skynda.
Skillnaderna behövs för att undvika en vanlig förenkling. Snabbare teknik leder inte automatiskt till ett lugnare liv därför att en uppgift tar mindre tid. Den sparade tiden kan fyllas av fler uppgifter, tätare kommunikation och högre krav på tillgänglighet. Samtidigt kan normer och konkurrens göra det svårt att avstå från möjligheterna. Sambandet går då genom organisationens mål, sociala förväntningar och antalet aktiviteter, inte direkt från maskinen till känslan av stress.
Rosa beskriver också dynamisk stabilisering: moderna institutioner behöver tillväxt, innovation och snabbare förnyelse för att upprätthålla sin ordning. Stabilitet kräver alltså fortsatt rörelse. På arbetsplatsen kan detta märkas när samma verksamhet måste visa fler resultat, införa nya system och svara snabbare för att inte uppfattas som stillastående. Begreppet gäller en samhällelig mekanism, inte en personlig egenskap.
Desynkronisering uppstår när delar av samhället eller livet förändras i olika takt och inte längre passar ihop. Teknik kan införas snabbt medan utbildning, lagstiftning, omsorg eller kroppslig återhämtning tar längre tid. Problemet är då inte att allt går fort. Det är att rytmerna inte längre kan samordnas utan kostnader.
Skilj accelerationens tre former
Syftet är att avgöra vilken accelerationsprocess som verkar i en konkret situation.
1. Välj en återkommande situation där tempot eller förändringstakten har ökat.
2. Bedöm om tekniken gör en bestämd process snabbare och beskriv hur detta kan observeras.
3. Bedöm om regler, kunskap, relationer eller arbetsformer byts ut snabbare än tidigare.
4. Bedöm om fler handlingar förväntas inom samma tidsperiod eller om pauser och övergångar har minskat.
5. Ange vilken av de tre formerna som tydligast förklarar situationen och vilken aktör som kan påverka den.
Efteråt: Alla tre former behöver inte finnas. Håll dem isär så att förändringen riktas mot den faktiska mekanismen.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Om situationen orsakar allvarlig stress eller ohälsa behövs stöd utöver egen kartläggning, exempelvis från vård, arbetsmiljöorganisation eller fack.
Undersök dynamisk stabilisering
Syftet är att se om en verksamhet måste öka tempo eller förändring för att bevara sin position.
1. Välj en organisation eller verksamhet som du känner till genom offentligt material eller egen legitim erfarenhet.
2. Skriv vilka resultat, volymer, innovationer eller svarstider som förväntas öka.
3. Undersök vad organisationen uppger ska hända om ökningen uteblir.
4. Följ vilka nya uppgifter, system och utbildningskrav som skapas för dem som utför arbetet.
5. Formulera vilken del av kravet som behöver beslutas kollektivt eller organisatoriskt i stället för att överlåtas till individuell anpassning.
Efteråt: Dynamisk stabilisering beskriver ett institutionellt beroende av fortsatt förändring. Det är inte ett råd att personen ska skynda mer.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Använd inte konfidentiellt arbetsmaterial. Vid beroendeställning bör kritik och förändringskrav drivas genom säkra kanaler.
Kartlägg en desynkronisering
Syftet är att hitta två eller flera processer som går i olika takt och skapar återkommande kostnader.
1. Välj ett problem där en ny teknik, regel eller arbetsform införts snabbare än omgivningen hunnit anpassas.
2. Ange vilka processer som förändras snabbt och vilka som kräver längre tid.
3. Beskriv var kollisionen blir synlig i väntan, dubbelarbete, fel, lärandekrav eller utebliven återhämtning.
4. Notera vem som bär kostnaden och vem som har mandat över förändringstakten.
5. Föreslå en övergångstid, resurs eller samordning som riktas till rätt ansvarsnivå.
Efteråt: Desynkronisering gör det möjligt att ange vilka tidsförlopp som inte passar ihop, i stället för att beskriva allt som allmän stress.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Tillskriv inte enskilda personer bristande anpassningsförmåga när utbildning, bemanning eller övergångstid saknas.
Digital teknik och tidsanvändning
Wajcman motsätter sig föreställningen att digital teknik av egen kraft gör alla människor mer upptagna. Teknik utformas och används inom redan existerande ordningar för arbete, omsorg, konsumtion och status. E-post kan ersätta långsam post och samtidigt skapa en norm om omedelbart svar. En kalender kan underlätta samordning och samtidigt göra varje ledig stund tillgänglig för bokning. För att förklara tidsverkan måste analysen följa både teknikens funktion och de sociala prioriteringar som styr användningen.
Tidsintensifiering innebär att flera aktiviteter pressas in i samma tidsperiod eller att övergångar och pauser tas bort. Multitasking är ett sätt att försöka öka mängden aktiviteter, men den sociologiska frågan är varför flera krav måste hanteras samtidigt och vem som vinner på ordningen. Ett effektiviseringsförsök kan spara tid för organisationen och skapa mer samordningsarbete för användaren.
Digital tillgänglighet kan också fördela tid mellan relationer. Den som svarar snabbt kan belönas som engagerad, medan den som skyddar ostörd tid kan uppfattas som frånvarande. Kravet kan vara olika starkt beroende på anställning, status, omsorgsansvar och möjlighet att lämna över arbete. Därför behöver en förändring av notiser eller skärmtid ofta kombineras med överenskommelser om svarstider och ansvar.
Granska en tidsbesparande teknik
Syftet är att undersöka hur teknikens tidsvinst fördelas och om nya uppgifter tillkommer.
1. Välj en digital tjänst eller arbetsprocess som påstås spara tid.
2. Beskriv vilken uppgift som går snabbare och för vem.
3. Anteckna nya uppgifter som registrering, bevakning, felsökning, säkerhetssteg eller tillgänglighet.
4. Jämför vem som sparar tid med vem som får mer obetalt eller osynligt arbete.
5. Formulera en förändring i ansvar, svarstid eller systemutformning som tar hänsyn till hela tidsförloppet.
Efteråt: En teknisk tidsvinst ska bedömas genom hela praktiken, inte bara genom den snabbaste delen.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Ändra inte arbetsprocesser eller säkerhetsrutiner utan mandat. Dokumentera inte kollegors beteende på ett identifierande sätt.
Minska tidsintensifiering
Syftet är att pröva om färre samtidiga aktiviteter ger bättre kontroll och närvaro.
1. Välj en återkommande period där flera aktiviteter utförs samtidigt.
2. Anteckna vilka krav som gör samtidigheten nödvändig och vilka delar som har blivit vana.
3. Välj en kort period där en huvudaktivitet får ske utan parallella meddelanden eller sidouppgifter.
4. Bestäm i förväg hur brådskande kontakter ska nå dig och informera berörda när det behövs.
5. Jämför upplevelse, fel, avslutade uppgifter och sociala följder med den vanliga ordningen.
Efteråt: Syftet är inte maximal individuell effektivitet utan att undersöka vad samtidighetskravet gör med arbete och uppmärksamhet.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Lämna inte omsorgs-, säkerhets- eller beredskapsansvar utan täckning.
Förhandla om svarstid
Syftet är att göra en underförstådd norm om digital tillgänglighet synlig.
1. Välj en låg-risk-relation eller arbetsprocess där snabba svar förväntas.
2. Beskriv den faktiska svarstiden och hur du har lärt dig förväntningen.
3. Skilj verkligt brådskande ärenden från sådant som kan vänta.
4. Föreslå en tydlig svarstid och en särskild väg för det som verkligen är akut.
5. Följ upp om överenskommelsen minskar avbrott utan att försämra samordningen.
Efteråt: En fungerande tidsgräns är relationell. Den behöver vara begriplig för dem som påverkas och ha en säker väg för brådskande behov.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Gör inte övningen där du saknar mandat eller där uteblivet svar kan medföra vård-, omsorgs- eller säkerhetsrisk.
Rytmanalys: kroppsliga och sociala tidsmönster
Lefebvre använder rytm för ett tidsmönster där något återkommer men inte är exakt identiskt. Rytmer finns i kroppen, i arbete, transporter, medier, familjeliv och staden. De har tempo, varaktighet och upprepning. Rytmanalys undersöker dessa egenskaper tillsammans med platsen där rytmen sker. Rytm är därför mer än hur snabbt en person arbetar.
Cykliska rytmer anknyter till återkomster som dygn, sömn, årstider och kroppsliga processer. Linjära rytmer skapas genom upprepade sociala och tekniska ordningar, exempelvis arbetspass, tidtabeller och produktionsserier. I vardagen finns flera rytmer samtidigt. Lefebvre kallar detta polyrtmi. När rytmerna stödjer eller kan samordnas med varandra kan situationen beskrivas som eurytmi. När de stör eller bryter ned varandra uppstår arytmi.
Eurytmi betyder inte ständig harmoni eller lugn. Den kan innehålla snabbhet, ansträngning och växling. Frågan är om rytmerna kan samordnas så att kroppen, relationerna och uppgifterna fungerar tillsammans. Arytmi är på motsvarande sätt inte bara en obehaglig känsla. Analysen behöver visa vilka återkommande tidsmönster som kolliderar och genom vilken ordning kollisionen uppstår.
Rytmanalytikern använder den egna kroppen som registrerande utgångspunkt men stannar inte där. Trötthet, rastlöshet och anspänning kan göra en rytmkonflikt märkbar. Därefter följs tider, platser, ljud, rörelser, regler och andra människor. Kroppen ger information om situationen, men analysen måste skilja denna information från säkra påståenden om medicinsk orsak.
Undersök en rytmkonflikt
Syftet är att identifiera kollisioner mellan kroppens, arbetets, familjens och institutionens tider.
1. Välj en återkommande tidpunkt då trötthet, stress eller samordningsproblem blir tydliga.
2. Skriv vilka kroppsliga, relationella, arbetsmässiga och institutionella scheman som möts där.
3. Beskriv varje rytms start, varaktighet, tempo och möjlighet till paus.
4. Markera den konkreta kollisionen och vem som kan ändra respektive tid.
5. Testa en liten flytt, delning eller samordning.
Efteråt: Rytmkonflikten ska beskrivas som en kollision mellan tidsmönster, inte som bristande självdisciplin.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Vid ihållande sömnproblem, stark dagpåverkan eller kroppsliga symtom behövs vårdbedömning.
Gör en rytmregistrering
Syftet är att lära sig urskilja tempo, upprepning, pauser och övergångar i en vardagsmiljö.
1. Välj en plats där du har rätt att vistas och observera under en kort avgränsad period.
2. Anteckna återkommande ljud, rörelser, ankomster, avbrott och pauser.
3. Skilj cykliska återkomster från linjära scheman och tekniskt ordnade upprepningar.
4. Notera hur din kropp reagerar utan att göra reaktionen till hela förklaringen.
5. Formulera vilka rytmer som stödjer varandra och vilka som konkurrerar om samma tid eller rum.
Efteråt: Rytmregistreringen förenar tid och plats. Den visar hur vardagen hålls igång genom flera samtidiga återkomster.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Observera öppna miljöer utan att registrera identifierbara personer eller privata samtal.
Samordna rytmer i en återkommande praktik
Syftet är att samordna flera tidsmönster utan att kräva att allt ska gå långsamt.
1. Välj en återkommande praktik där minst två rytmer behöver fungera tillsammans.
2. Beskriv vad varje rytm kräver av tempo, förberedelse, paus och andra deltagare.
3. Identifiera en övergång eller tidpunkt där rytmerna vanligtvis stör varandra.
4. Pröva en liten ändring i starttid, ordningsföljd, bemanning eller gemensam signal.
5. Följ resultatet för alla berörda och justera försöket.
Efteråt: Eurytmi är en fungerande relation mellan rytmer. Den får inte uppnås genom att en person ensam absorberar all tidsmässig belastning.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Samordna förändringen med andra när deras arbete, omsorg eller vila påverkas.
Inbromsning, fokus och prioriterad snabbhet
Ett svar på acceleration är inte att göra allt långsamt. Vissa situationer kräver snabb handling, medan lärande, omsorg, återhämtning och demokratiska beslut ofta behöver tid. Den sociologiska uppgiften är att undersöka vem som bestämmer tempot, vilket mål tempot tjänar och vilka följder som flyttas till andra. Inbromsning är då en förändring av en bestämd rytm, inte ett allmänt ideal om långsamhet.
Ostörd tid kan stödja koncentration, men den måste produceras socialt. Den kräver gränser för avbrott, fördelning av omsorgs- och beredskapsansvar samt materiella platser där uppgiften kan genomföras. Om en person skapar fokus genom att någon annan tar alla avbrott har problemet bara flyttats. Samma sak gäller vila: den är både en kroppslig process och en fråga om vem som har rätt och resurser att inte vara tillgänglig.
Riktad snabbhet betyder i detta projekt att ett avgränsat område kan behöva större aktualitet och handlingskraft. Det är ett författardefinierat tillämpningssätt, inte ett fristående sociologiskt huvudbegrepp. Det ska alltid paras med frågan vilka andra rytmer som behöver skyddas. Snabb handling i en viktig fråga kan kräva långsam förberedelse, gemensamt lärande och planerad återhämtning.
Skapa ett avgränsat tidsblock
Syftet är att undersöka vilka sociala villkor som krävs för sammanhängande fokus.
1. Välj en uppgift som behöver sammanhängande uppmärksamhet och bestäm ett realistiskt tidsblock.
2. Identifiera personer, meddelanden, platser och omsorgsansvar som kan avbryta blocket.
3. Ordna en tydlig väg för verkligt brådskande behov och fördela ansvar med berörda.
4. Genomför blocket med en huvuduppgift och anteckna vilka avbrott som ändå uppstår.
5. Bedöm vilka avbrott du kan påverka själv och vilka som kräver en gemensam eller organisatorisk förändring.
Efteråt: Tidsblocket är inte ett krav på ständig prestation. Det är ett test av vilka villkor som gör sammanhängande handling möjlig.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Skapa inte fokus genom att lämna vård-, omsorgs- eller säkerhetsansvar utan täckning.
Pröva en inbromsning
Syftet är att förändra en bestämd accelererad rytm och följa dess sociala följder.
1. Välj en återkommande aktivitet där tempot är högt och där en liten inbromsning är säker.
2. Beskriv vilket krav, mått eller vilken vana som håller tempot uppe.
3. Lägg in en bestämd paus, övergång eller lägre svarstakt under en begränsad period.
4. Följ vad som händer med kvalitet, kroppslig anspänning, relationer och efterföljande arbete.
5. Avgör om förändringen kan behållas, behöver förhandlas eller visar ett organisatoriskt hinder.
Efteråt: Inbromsning är användbar när den riktas mot en identifierad rytm och dess mekanism.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Sänk inte tempot i situationer där det skapar fara eller bryter mot ett ansvar som först behöver omförhandlas.
Skapa utrymme för återhämtning eller samspel
Syftet är att frigöra en kort period från krav utan att flytta dem osynligt till någon annan.
1. Välj en återkommande period där återhämtning eller reflektion saknas.
2. Skriv vilka uppgifter och personer som normalt gör perioden tillgänglig för nya krav.
3. Bestäm vad som kan vänta, vad som behöver lämnas över och vad som måste vara möjligt att nå akut.
4. Förankra andrummet med de personer som påverkas och genomför det under en avgränsad tid.
5. Följ upp om krav bara flyttades till senare eller till någon annan och justera fördelningen.
Efteråt: Andrum är en socialt organiserad tidsresurs. Det blir hållbart först när ansvar och förväntningar är synliga.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Använd inte andrummet för att undandra dig gemensamt ansvar utan överenskommelse.
Välj ett område där snabbhet är motiverad
Syftet är att öka handlingskraften i en viktig fråga utan att accelerera hela livet.
1. Välj en avgränsad fråga där fortsatt väntan har en tydlig kostnad.
2. Ange vilket beslut eller vilken handling som behöver ske tidigare och varför.
3. Skriv vilka kunskaper, personer och resurser som krävs före handlingen.
4. Skydda samtidigt en rytm för sömn, omsorg, eftertanke eller återhämtning.
5. Följ upp både resultat och kostnader kortfattat.
Efteråt: Riktad snabbhet ska vara begränsad i tid och ändamål. Den får inte bli ett allmänt krav på ständig brådska.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Använd inte brådska för beslut som kräver samtycke, rättssäkerhet eller medicinsk bedömning.
Sammanför tid, acceleration och rytm
Syftet är att formulera en avgränsad tidsanalys och rikta förändringen till rätt nivå.
1. Välj en situation som du redan har kartlagt i kapitlet.
2. Ange vem som styr bunden, styrbar och väntande tid i situationen.
3. Bestäm om teknisk acceleration, social förändring eller ökat livstempo är mest relevant.
4. Beskriv de kroppsliga, sociala och institutionella rytmer som möts och var eventuell arytmi uppstår.
5. Formulera högst två förändringar: en omedelbar och en som kräver gemensamt eller organisatoriskt beslut.
Efteråt: Analysen ska visa mellanleden från tidsordning till erfarenhet och handling. Använd inte fler begrepp än situationen behöver.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Vid allvarlig stress, sömnbrist eller ohälsa behövs professionellt stöd utöver sociologisk kartläggning.
Begreppsöversikt
Kroppssociologi: Studiet av hur kroppsliga villkor formar socialt deltagande och hur samhälleliga relationer, normer och resurser får kroppsliga följder.
Förkroppsligande: Processen genom vilken återkommande sociala villkor blir vanor, kroppsliga mönster och belastningar.
Kulturell frikoppling: Projektets begrepp för en social praktik som inte tar rimlig hänsyn till ett konkret kroppsligt villkor.
Risksamhälle: Becks analys av ett samhälle där modernisering producerar risker som fördelas och hanteras genom institutioner.
Aktant: Hos Latour något mänskligt eller icke-mänskligt som gör en skillnad i ett händelseförlopp.
Mediering: Att ett ting, dokument eller tekniskt system förändrar den handling som sker genom det.
Nätverk: Ett ordnat samband av människor och materiella delar som tillsammans håller en praktik igång.
Cyborg: Haraways forskningsbundna metafor för en varelse där organism och maskin inte kan hållas helt åtskilda.
Kritisk cyborg: Projektets användning av cyborgmetaforen för att undersöka om tekniska förbindelser stärker eller minskar subjektets handlingsförmåga.
Distribuerad förmåga: Att tänkande och handling bärs av relationer, ting, anteckningar, rutiner och tekniska system utanför den ensamma individen.
Social tid: Hur aktiviteter ordnas, värderas och samordnas genom scheman, institutioner och relationer.
Tidsdisciplin: Sociala och organisatoriska krav på punktlighet, tempo, närvaro och mätbar arbetstid.
Teknisk acceleration: Ökad hastighet i transport, kommunikation och produktion.
Acceleration av social förändring: Att institutioner, relationer, kunskap och förväntningar förändras snabbare.
Acceleration av livstempot: Att fler handlingar och upplevelser genomförs per tidsenhet eller att kravet att skynda ökar.
Dynamisk stabilisering: Rosas begrepp för institutioner som behöver fortsatt tillväxt, innovation och acceleration för att bevara sin ordning.
Desynkronisering: När processer förändras i olika takt och inte längre kan samordnas utan återkommande kostnader.
Tidsintensifiering: Att flera aktiviteter pressas in i samma tidsperiod eller att pauser och övergångar tas bort.
Rytm: Ett tidsmönster med tempo, varaktighet och upprepning där återkomsten inte är exakt identisk.
Polyrtmi: Att flera kroppsliga, sociala och materiella rytmer pågår samtidigt.
Eurytmi: En situation där flera rytmer stödjer eller kan samordnas med varandra.
Arytmi: En situation där rytmer stör eller bryter ned varandra genom en konkret tidsmässig kollision.
Referenser
Beck, U. (1992). Risk society: Towards a new modernity. Sage.
Haraway, D. (1985). A manifesto for cyborgs: Science, technology, and socialist feminism in the 1980s. Socialist Review, 80, 65–108.
Latour, B. (2005). Reassembling the social: An introduction to actor-network-theory. Oxford University Press.
Lefebvre, H. (2004). Rhythmanalysis: Space, time and everyday life (S. Elden & G. Moore, Trans.). Continuum.
Rosa, H. (2013). Social acceleration: A new theory of modernity (J. Trejo-Mathys, Trans.). Columbia University Press.
Thompson, E. P. (1967). Time, work-discipline, and industrial capitalism. Past & Present, 38, 56–97.
Turner, B. S. (2008). The body & society: Explorations in social theory (3rd ed.). Sage.
Wajcman, J. (2015). Pressed for time: The acceleration of life in digital capitalism. University of Chicago Press.