Hur vi förhåller oss till tiden är centralt för vår upplevelse att vara människa. Från den jagade ”situativa identiteten” av en ökande acceleration till ensidigt fokus på nuet i mcmindfullness (Rosa, 2013, Purser, 2019). Dimensionen är om hur människor och samhällen förhåller sig till tid och historia. Balans här ligger i ett delat fokus mellan dåtid, nutid och framtid.
Historiemedvetenhet: balans i att hantera dåtid, nu och framtid. Ett utvecklat praktiskt och teoretiskt historiemedvetande är en motbalans till ovan nämnda trender. Historiemedvetandet som blir att använda dåtiden, nutid och framtiden som resurser och varande. Dåtiden kan bli en resurs för individen i att titta bakåt för att hämta styrka i att människor har klarat av att leva i tuffare tider (Furedi, 2019). Nuet går också att man kan få ett annat förhållande till det som är mer vaket och intensivt förhållande till nuet (Paulsen, 2020). Framtiden kan rikta oss till tankar om ansvar som kommer av att se sig som en del av en kedja som ger styrka mot framtida generationer och som då blir ett syfte bortom en själv, som jobbar emot nivellering och narcissism (Lasch, 2018). Ett sätt att ta del av historien och samtidigt skapa en stark koppling till nuet i en form av ”social resonans” (Rosa, 2019) är genom att vara med i sociala rörelser, där man känner att man är en del av något större. I den sociala rörelsen jobbar man mot framtiden, är i nuet på ett utmanande sätt och har en koppling till sociala rörelsens historia (Summer-Effler, 2004).
Historiemedvetenhet och tidsmedvetenhet om vi kultiverar det rör oss lättare mellan dessa 3 tidsdimensionerna där de förstärker varandra i stället för att vara i konflikt. Dåtiden ger en styrka och historisk förankring, framtiden riktar ens energier och ansträngningar i nuet. Det ”lätta subjektet” är det att man har lyft för mycket från de olika 3 delarna och är mer flytande och desorienterad. Det medeltunga subjektet, känner av tidens tyngd som till exempel ansvar men tyngs inte ned för mycket.
Felbalanser
Här nedan följer olika obalanser i denna dimension.
Desorienterat historiemedvetande: historien leder till desorientering, historien blir inte något att hämta kraft ur, utan skapar osäkerhet och svårt att hantera nuet. Detta hänger ihop med en annan felbalans som är överstimulering i nuet. Överstimulering av olika intryck i nuet gör att subjektet blir överbelastat. Simmels begrepp blasé attityd är ett sätt att reagera på denna överstimulering. Det kan vara ett konstant flöde av ny information och nyheter (neumania) (Taleb, 2007) som gör att man har svårt att se bortom nuet. Man blir nufixerad och tyngd/indragen i nuets vortex. Överstimuleringen leder i sin tur till att det är svårt att fokusera djupt och koncentrerat på en sak i nuet. Nufixering är ett desorienterat sådan, i jämförelse med ett lugnare och metodiskt nufokus på en uppgift i taget till exempel genom att vara i flow eller djupt fokuserad (Newport, 2016). Det är en framtidsorientering som är själviskt och utan förståelse eller ansvarstagande för framtida generationer. Desorientering av kommer också från social amnesi där viktiga lärdomar inte tar sig vidare till nästkommande generationer. Dessa måste ”upptäckas” och ibland för sent. Desorienteringen handlar också om hastigheten på förändring. Mills skriver:
“The very shaping of history now outpaces the ability of men to orient themselves in accordance with cherished values. Even when they do not panic men often sense that older ways off feeling and thinking have collapsed and that newer beginnings are ambiguous to the point of stasis.” (Mills, 1959).
Desorienterad historiemedvetenhet kan uttrycka sig i dekadens. Dekadens är ett tillstånd av stagnation, självbelåtenhet och en brist på en framåtriktad rörelse (Douthat, 2020). Det är en viss pessimism, liknöjdhet och att vara fast i repetition.
Lätt subjekt (historielöshet, framtidslöshet), karriärism, opportunism. Det ”lätta subjektet” är det att man har lyft för mycket från de olika 3 delarna och är mer flytande och desorienterad. Karriärism och opportunism är olika förhållningssätt till framtiden som inte är grundade i någon förståelse av historia om exempelvis sökande efter det goda livet, utan det är meningslös strävan efter att öka i status genom jobbet. Det lätta subjektet vet lite om historien och tar heller inte något ansvar för framtida generationer, eller bryr sig om dem.
Nostalgisk, tungt subjekt, eller tyngd av framtiden. En felbalans här är ”det tunga subjektet” inspirerat av Paulsens resonemang om hur vi i dagens moderna samhällen har en annan tyngd i jaget på grund av att vi är så fokuserade på framtiden och dåtiden, och för lite i nuet (Paulsen, 2020). All planering framåt och samtidigt ett tänkande om att dåtiden spelar stor roll för oss, gör oss tyngda av detta. Detta ska jämföras med vissa kulturer där dåtiden inte ses som relevant (Paulsen, 2020). Nostalgiska känslor kan komma som en rädsla för framtiden på grund av ökade ekonomiska svårigheter (Hoshchild, 2024). Vi blickar tillbaka mot en svunnen tid för vägledning och jämförelse med som var nu. De nostalgiska känslorna är dock inte särskilt upplysande för när vi blickar tillbaka med osäkra minnen får vi ingen insikt generellt kring varför det var bättre, utan ofta en bekräftelse på de åsikter om nuet vi har.
Social amnesi: är en obalans där viktiga skeenden glöms. Glömskan skapar svårigheter för människor att orientera sig i nuet och för framtiden, eftersom man inte vet vad som hänt innan.
Nufixerad: En annan trend är att ha ett fokus på nuet i form av en neumani (nyhetsmania) (Taleb, 2012), och atomisk konsumtionshets (Kasser, 2002), Mcmindfullness (Purser, 2019), flytande identitet (Bauman, 2000). Nyhetsmanin i att alltid vara uppkopplad kring vad det senaste som hänt är helt normaliserat och om man inte gör det direkt vi nyheter så gör man det vi nyheter om vad som inträffar online i sociala media. Utvecklingen av memes på sociala media blir som en nyhetsmani där man öppnar appen och ser vad som har hänt idag och hur olika memes har utvecklats sen sist man tittade i telefonen. Christopher Lasch formulerar det så här:
“To live for the moment is the prevailing passion—to live for yourself, not for your predecessors or posterity. We are fast losing the sense of historical continuity, the sense of belonging to a succession of generations originating in the past and stretching into the future.” (Lasch, 2018)
Nufixering uttrycks också i en atomisk konsumtionshets där man letar efter det nya att köpa, det nya plagget, eller det nya ansiktet. Man är fokuserad på nuet med konsumtionen. Vissa försöker att vara i nuet genom mindfulnesstekniker och yoga. Purser har beskrivit vad han benämner som Mcmindfulness som är en västerländskifering av mindfullnespraktiker som tar bort den samhälleliga revolutionära aspekten av mindfulness och passar in i ett annars hektiskt liv, som ska kompletteras med en yogalektion eller två och andas långsamt på jobbet (2019).
Överstimulering av olika intryck i nuet gör att subjektet blir överbelastat. Simmels begrepp blasé attityd är ett sätt att reagera på denna överstimulering. Det kan vara ett konstant flöde av ny information och nyheter (neumania) (Taleb, 2012) som gör att man har svårt att se bortom nuet. Man blir nufixerad och tyngd/indragen i nuets vortex. Överstimuleringen leder i sin tur till att det är svårt att fokusera djupt och koncentrerat på en sak i nuet. Nufokuset är ett desorienterat sådan, i jämförelse med ett lugnare och metodiskt nufokus på en uppgift i taget till exempel genom att vara i flow eller djupt fokuserad (Newport, 2016).
Reifiering av tiden: Framtiden, nuet och dåtiden förtinglas och fryses fast som satt. Det är ett förhållande till tid som är stängt för nya tolkningar och nya förhållningssätt. Detta kan appliceras på exempelvis ens eget liv som kan skapa narrativ som blockerar förändring. Det kan göra att man låser sig vid en viss historia som kan vara tunn och ohjälpsam, förminskande, skambeläggande eller göra att vi inte tänker oss ha någon form av agens och möjlighet till förändring. Vi kan ha liknande reifierad syn på nuet. Det kan vara en känsla av att vi har låst fast oss i en situation som vi inte kan ta oss ur. Om vi hade valmöjligheter försvann dem nu efter ett visst val. Detta kan ske efter att man flyttat till en ny stad, eller att man fått ett jobb i en stad som gör det svårt att flytta, eller att man skaffat barn och känner sig fast i nya rollen som förälder. Framtiden kan kännas låst också. Vi har en väg att vandra, utan särskilt mycket kul som kommer hända. Detta kan uppstå efter att vi känt att vi har försökt att ändra våra liv men inte lyckats särskilt bra med det. Vi känner att vi är kvar i samma vanor, som gör att framtiden förmodligen kommer bli samma av det som varit.
Apokalypsism (Geraci, 2010) Apokalypsism handlar om övertygelser och narrativ som kretsar kring världens slut eller en radikal omvandling av samhället. Enligt Robert Geraci (2010) kan detta fenomen spåras både i religiösa och sekulära kontexter, exempelvis i domedagsscenarier inom teknologi och miljö. Apokalypsism förenas ofta med en idé om frälsning eller förnyelse efter katastrofen.