Everyone is familiar with the phenomenon of feeling more or less alive on different days. Everyone knows on any given day that there are energies slumbering in him which the incitements of that day do not call forth, but which he might display if these were greater. Most of us feel as if a sort of cloud weighed upon us, keeping us below our highest notch of clearness in discernment, sureness in reasoning, or firmness in deciding. Compared with what we ought to be, we are only half awake. Our fires are damped, our drafts are checked. We are making use of only a small part of our possible mental and physical resources. Stating the thing broadly, the human individual thus lives far within his limits; he possesses powers of various sorts which he habitually fails to use. - William James, The Energies of Men
In nooks all over the earth sit men who are waiting, scarcely knowing in what way they are waiting, much less that they are waiting in vain. Occasionally the call that awakens—that accident which gives the "permission to act—comes too late. - Nietzsche
Här ifrån presenteras ett försök på hur förändring kan förstås genom teorin om subjektsprång. Det som står på spel i att förstå förändringar och kunna kontrollera förändringsprocessers hastighet är att detta skulle kunna göra att samhället tillsammans kan göra snabbare framsteg och ta sig ur den tröghet som ”mediokersamhället” (Berglund, 2026) eller det ”svårlevda samhället” (Lindblom, 2023) vi befinner oss i biter sig kvar.
Teorin om subjektsprång är en teori om hur man kan göra subjektspositionsförändringar snabbt. Subjektspositioner har man empiriskt kunna se kan ändas snabbt, under en dag beroende på situation, som exempelvis inta motståndssubjektiviteter (Jonsson, 2015). Subjektsprång är större subjektspositionsförflyttningar och kopplade till flera balansdimensioner än enbart identitet. Subjektssprång bör också vara robust över tid, alltså vara långsiktigt hållbart.
Vad är syftet med att förstå snabba förändringar? Terapeutiskt är det för att visa att sociologi pekar mot att det går att göra snabba förändringar. Det är ett verkligt utopiskt tänkande om terapeutisk förändring. Snabb förändring är möjligt men det krävs olika faktorer för att det ska ske.
Politiskt är syftet med att förstå snabba förändringar för att de organisationer och individer som lyckas göra snabba och extrema förändringar som subjekt kan ha väldigt stor påverkan på samhället. De tydligaste exemplen på subjektsprång hos kollektiva subjekt är exempelvis sociala rörelser som incel-rörelsen eller kollektiva subjekt som startups (före detta) som Facebook, Tiktok och Palantir. Framför allt är en stor del av dagens maktelit bestående av personer som gjort subjektsprång eftersom de många kommer från övre medelklass, alltså utanför den yttersta finansiella, politiska och kulturella eliten (Navidi, 2017). Exempelvis är det få av dagens makteliter inom finanssektorn som kommer från gamla pengar (Navidi, 2017). Detta är fallet med personer som Jamie Daimon, George Soros, Larry Finkelstein, Ben Bernanke och Tony Blair som blivit ”superhubs” med nätverksmakt i den finansiella eliten (Navidi, 2017). Förmågan eller att dras med i en kollektivs aktör subjektsprång är alltså centralt för att förstå makt som framför allt fenomen av mobilititet, rörelse eller rytm. Randall Collins är den sociologen som kanske har den tydligaste teorin fokuserad på att förstå snabba förändringar hos individuella aktörer och mindre kollektiv (Collins, 2000, 2004, Collins & McConnell, 2015). Collins synliggör hur en person snabbt kan genom en förstärkande effekt mellan en känsla av stolthet (emotionell energi) och sökande efter relevant kulturellt kapital, kan göra att en person snabbt klättrar i hierarkier inom organisationer (ex Ceasar, Napoleon, Steve Jobs) eller blir en del av filosofigrupp som får stor påverkan på den filosofiska debatten (ex tyska idealisterna) (Collins, 2000). Även fast Collins teori är belysande missar den moraliska dimensionen, är för fokuserade på vissa aspekter av förändring framför allt överbetonas känslan av stolthet och troligen underskattar aktörernas centrala utmaning att balansera i olika tvetydigheter, dilemman och paradoxer.
Här nedan följer dock en läsning av Collins och McConnells bok Napoleon Never Slept (2015) genom ABT:s balansdimensioner. ABT blir ett annat sätt att systematisera de teser som Collins driver. Det som visas nedan är att subjektsprång kan tas av individer som befinner sig i obalanser i olika dimensioner, oftast är det ett bristande systemtänkande som görs till ens egen fördel. Det kan dessutom vara ett bristande medborgarskap bland annat.
Hjältefierat medborgarskap: de personer som Collins lyfter fram kan vara frånkopplade ett aktivt medborgarskap men ändå lyckas röra sig inom politiken. Det ansvarstagande som tas av dessa personer är specialiserat och leder till positiva effekter för de själva. Ansvarstagande i militära uppdrag bygger Napoleons och Ceasars meritlista som möjliggör deras framtida språng. Steve Jobs ansvarstagande är fokuserat på hur människor ska kunna använda en ny teknik. Ansvarstagandet som dessa personer placerar dem i lägen där det finns stora utdelningar för dem själva. Detta kan jämföras med ett ansvarstagande i lokalsamhället eller förvaltning av en specifik institution som inte ger samma utdelning. Tvetydigheten inom den balansdimension som de kan hantera är medborgarskapet förpliktelser, som de delvis tar på sig, men på andra sätt helt avsäger sig och i fokus är deras hjältefieringsprocess som samtidigt är frånkopplat medborgarskapet.
Inbäddad autonomi: De personer som lyfts fram av Collins har en förmåga till urbäddning från gemenskaper med liten makt, och en förmåga till inbäddning i gemenskaper med mer makt och mer energi. Steve Jobs har exempelvis förmågan att anställa personer med hög grad av emotionell energi och den ansamlingen av sådana personer kan driva på hastigheten i utvecklingen av produkter. Flera av personerna är i denna process till stor del likgiltiga till vilka effekter deras handlingar har på andras möjlighet till inbäddad autonomi. Steve Jobs ser Macdatorn och Iphonen som något som behöver ske och han tänker att detta ska leda till positiva förändringar. Tvetydigheten inom denna balans hanteras genom att välja var man bäddas in och var man urbäddas för att ansamla autonomi åt sig själv genom ökad grad av möjlighetsrikedom.
Specialiserad systematik: Gemensamt för alla personer är deras specialisering och ofta en överspecialisering som skapar problematiska effekter. Steve Jobs står utan egentligen bildning och utbildning i frågor om etik, politik och moral och hemfaller åt new age-tankar och en idealiserad syn om det kreativa geniet som pådrivaren av historien som fångas i Apple-reklamen där Apple logan kopplas ihop med olika uppfinnare, tänkare och ledare. Ceasars maktsträvanden leder till att han i detta ensidiga fokus gör Romarriket mer auktoritärt styrt genom att samla mer makt runt sig själv. Tvetydigheten i denna balansdimension hanteras genom att välja specialisering bortom att tänka på systemet och det gemensamma goda.
Simplexitet: Med överspecialiseringen kommer en simplexitet i deras liv. De har ett tydligt syfte och fokus, där vissa handlingar fokuseras på återkommande. Steve Jobs förenklar sitt liv genom att inte vara särskilt delaktig i hans barns uppfostran. Napoleon fokuserar på att klara av militära uppdrag och Sam Walton ett nytt Walmart i taget.
Rutiniserad spontanitet/tryggt risktagande: gemensamt för alla personer som Collins lyfter fram är deras förmåga till återkommande risktagande, som är stödjer deras egen karriär i stället för medborgare generellt.
Emotiv reflexivet, långsam snabbhet, reflexiv handling: Dessa dimensioner är i centrum för Collins analys. Emotioner ökar förmågan och vilja till ökad reflexivet, som leder till förmågan till en mängd handlingar som är ”vågade” med hög hastighet. Ceasar och Napoleon lyfts fram för deras förmåga att använda snabbhet till sin fördel med att exempelvis flytta trupper. Tvetydigheten minskas i denna balansdimension är att de premierar handling och snabbhet som stöds upp av deras reflexivitet och emotioner i en växelverkan.
Diskonsensus: Alla personer som lyfts fram i Collins har en stor ”symbolisk fingerfärdighet” (Jackall, 2010) som gör det möjligt att vid olika tidpunkter motivera deras följare till handling. De samlar på vinster på olika sätt. Collins beskriver hur Sam Walton samlade på vinster i lättare marknader i byggande av Walmart, som byggde ett momentum. Walmart har som taktik att försätta konkurrensen i konkurs och har med ökad storlek kunnat utnyttja den fördelen mer och mer. Ingen av de som lyfts fram använder sig av kommunikativt handlande, en mer humanistisk form att integrera med andra människor, jämfört med det mycket mer strategiska och machiavellianska. Det machiavellianska draget som dessa personer har förmåga till kallar Collins för ”emotionell dominans” som de kan mobilisera vid konflikter. Tvetydigheten i denna balansdimension löses genom att vara följsam med de dominerande normer och strukturerna. Motstånd görs mot andra i denna tävlan att klättra inom dessa skapade strukturer. Steve Jobs är följsam mot en kapitalistisk ideologi, Ceasar och Napoleon den militära karriären (de var inte de som stod vid slavars uppror på deras respektive tid) och Jesus den roll som många tidigare och samtidigt som Jesus levde gick in, alltså den vandrande visa/upplysta som med tal spred sina övertygelser, samt klättrade inom en religiöst dominerad struktur.
Genuint låtsasande: för dessa personer är identitet något som inte är av stort fokus, alla har ett rätt distanserat förhållande till sin identitet och det är snarare än yta som de formar och använder. Napoleon exempelvis, skapar nyhetstidningar som är propaganda som upphöjer hans prestationer och bravur. Det som är centralt är att identiteten är kopplat till ett projekt, inte som ett ändamål i sig. Identitetsfrågor är inte frånkopplade det som personen känner som sitt syfte och mening. De identiteter som tas är väl formade under deras liv för att passa nästa steg. Ceasar i militära uppdrag och andra händelser bygger en identitet som en ”larger than life” person.
Historiemedvetenhet och kritisk optimism: Alla personer bygger en enorm optimism inför framtiden som gör att de kan stora risker.
Utblickande inblick: alla dessa personer har ett starkt fokus på problem utanför dem själva. Deras förmåga till att få sig själv och andra fokuserade lyfts fram hos Steve Jobs och Napoleon. Detta fokus förstärks av att de ofta försätter sig i intensiva tävlingssituationer om makt och resurser. De har en hög grad av spelifiering i deras liv genom den konstant tävlan och fiendeskapet mot andra människor.
Rationaliserad förtrollning: alla personer har en stark känsla av mening. Jesus som är en som lyfts fram tror bokstavligen att han är Guds son och ska frälsa människorna. En irrationell förtrollning är alltså möjlig som drivmedel. Dock kan inte den irrationaliteten sprida sig till deras handlingar i hur man övertygar människor. Tron kan vara mer irrationellt/eller rationell men hög grad av rationalitet i de sociala mötena.
Eudaimonisk hedonism: de har alla en stor förmåga till att anstränga sig och hantera smärta. Det som verkar centralt för alla är att de kan vila i ansträngningen. Ceasar kan exempelvis vila samtidigt som han transporteras i vagn som tydligen var ovanligt hos militär ledare under den tiden. De drivs alla av en känsla av att de är dygdiga personer som ger stolthet. Dock så kan snabba förändringar vara frånkopplade den moraliska halten i handlingarna. Tvetydigheten i denna balansdimension löses genom att fokusera på att se sina handlingar som eudonomaiska utan en tydlig värdenyfikenhet kring vilka andra handlingar som skulle kunna vara bättre moraliskt.
Efter denna läsning av Collins och McConnells bok genom ABTs balansdimensioner vill jag presentera den centrala empiriska generaliseringen kring snabba förändringar hos subjekt, som är att dessa subjekt stannar i en fas av punkterad jämvikt under lång tid. Punktering har använts som begrepp för den fasen av stark förändring, som är hämtad från punkterad jämvikt modellen (Gernsik, 1991). Dessa aktörer på grund av olika socialiteter stannar kvar i en längre punkterad jämvikt än andra som kan hamna i perioder av stabilare jämvikter, eller aldrig kommer in i punkterade jämvikter. Subjektet kan vara en individ, en grupp eller organisation.
Dessa subjekt får en ökad hastighet i inlärning och håller den under flera år som kan göra att det kan bli experter, ledare, eller bli startups som växer till att bli ”enhörningar” osv. Det som är i fokus i detta avsnitt är hur den evolutionära processen kan tas kontroll av individen så att tider av revolution/punktering kan förlängas. Vad för faktorer gör att subjektet stannar i en punkteringsfas?
Generellt lyckas subjektet minska tvetydigheten i olika balansdimensioner genom praxisbalanserande.
Val av aktiviteter, praktiker och socialiteter som minskar tvetydigheten i olika balansdimensioner leder till ökad energi och agens. De personer som Collins tar upp minskar tvetydigheten genom att fokusera ensidigt på ett mål. Det för med sig en enkelhet som är lättare att hantera. Denna enkelhet behöver skapas i flera olika balansdimensioner samtidigt för att skapa fokus. Vissa aktiviteter eller praktiker stödjer massor av balanser. Deliberativ träning (Ericsson mfl, 2018) och djupt arbete (Newport, 2016) är några av de kraftfullaste. Nya socialiteter och självsocialisering en annan. Risktagande för andra tvingar också fram förändringar. Läsning och skrivande är två centrala aktiviteter om man befinner sig i ett informationssamhälle där detta belönas att bemästra och är en del av att kunna bidra till förändring i det systemet. Böcker som Deep Work (Newport, 2016) och Peak (Ericsson & Pool, 2016) är två exempel på lagrad socialitet som kan skapa väldigt hög balans i simplexitet. Genom några få aktiviteter med enorm potential till förbättring. Newports bok kan kokas ned till att människor idag bedöms på sin förmåga till djupt fokus i långa perioder. De som lyckas med det både i sociala interaktioner och i det egna arbetet kan lära sig mycket mer och vara mer kreativ. Att lära sig djupt arbete är i sig en process som kan motiveras av ett syfte bortom sig själv att man vill göra det bättre för andra. Ju bättre subjektet förmår att hamna i djupt arbete desto mer blir livet som ett spel, för att svårighetsgraden har sänkts en bit. Utan djupt arbete som tillstånd blir livet som spel svårt, som gör att man ger upp och söker lättare spel som är fiktionella.
Paretobalanserande – förstärkande effekt mellan extremerna. Exempel ur de olika balansdimensionerna på paretobalanserande där extremerna förstärker varandra : ansträngning som är vilande, smärta som är njutningsfull, njutning av att agera dygdigt, snabbhet som inte känns stressande, lek som fokuserar, istället för att distrahera genom exempelvis konkurrens, rutin för upptäckande och äventyrande, trygghet som möjliggör risktagande återkommande, ökad förståelse för komplexitet som leder till förenkling i handlingar och tanke eller handlingar med reflektioner för snabb medvetandefiering. Punkteringens uthållighet och takt/förtätning beror på hur mycket de olika balanserna utnyttjas till sin maximala styrka/potential.
Tillräcklig grad av kontroll över multipla styrningsproblem. Varje aktör ställs inför styrningsproblemet, både i att styra sig själv och hantera styrningsproblemet utanför som man är en del av (exempel en organisation behöver både hantera styrningsproblem inom organisationen och behöver hantera styrningsproblemet som marknaden presenterar). Styrproblemet har lyfts fram i hur aktörer har partiell agens eller villkorad agens beroende på situering i praktiker, diskurser och subjektifieringar. Styrningsproblemet formuleras väl av Callon genom att betrakta agens som ett resultat av olika faktorer som skapar ”agencement” (Callon, 2021).
Förstärkande effekter mellan balansdimensioner. Sökande efter det goda livet blir komplext när man plockar in de olika balanserna som behöver vara på plats samtidigt. Det räcker inte bara med en balansdimension är i balans. ABT har inkorporerat Collins emotionell energi som en balans som en dimension att ta hänsyn (2004). Emotionell energi skapas genom lyckade sociala interaktioner som gör att personen vill öka sitt kulturella kapital för att skapa flera positiva interaktioner är en typisk positiv feedbackloop. Liknande feedbackloopar kan skapas i de andra balansdimensionerna. Vila som möjliggör ansträngning och den ansträngningen gör att man kan vila bättre. Risktagande som ökar ens känsla av trygghet så att man vågar ta ännu mer moraliskt produktiva risker.
Undvika tröghet. Det som behövs är att det sätts i gång förstärkande, positiva feedbackloopar mellan minst de flesta balansdimensionerna. Skapas inte det kommer punkteringen att stanna av på grund av tröghet uppstår. Trögheten här menas med att delar av personens habitus alltså tankekedjor är kvar i det gamla vid förändringen som gör att personen medvetet eller omedvetet tänker att förändringen inte kan eller bör fortsättas. Precis som köer kan uppstå på grund av acceleration och inbromsningar på en motorväg kan förändring stanna av även fast en acceleration inom ett område sker, men som är i osynk med andra aspekter av livet. Köbildningen uppstår på grund av att de andra dimensionerna av ens habitus är i obalans.
Interaktioner som leder tankekedjor och reflexivitet kan ha en fördröjningseffekt. När interaktioner inte påverkar en persons beteende är det för att tankekedjorna överröstar den informationen som kommer från nuvarande interaktionskedjor. Om balanser har varit speciellt mycket obalans under lång tid, som till slut skapar så starka tankekedjor (Collins, 2004) att dessa tankekedjor blir en inre socialitet som blir starkare än det som är ute, som exempelvis försöker få personen att börja äta men gör det inte. Tankekedjorna överröstar interaktionskedjorna. Socialiteten sätter spår som skapar neurologiska förändringar.
Webers ”switchmen” metafor för att varför samhällsförändring sker skulle kunna appliceras på mikronivå. Weber skriver:
Not ideas, but material and ideal interests, directly govern men [and women’s] conduct. Yet very frequently the "world images" that have been created by "ideas" have, like switchmen, determined the tracks along which action has been pushed by the dynamics of interest. "From what" and "for what" one wished to be redeemed and, let us not forget, "could be" redeemed, depended upon one’s image of the world (Weber, 2001)
Man skulle kunna kalla det för en switchmen på swithchmen där förändring i världsbilder förtätas i skiftningar under punkteringsperioden som gör att den uppehålls och intensifieras. Randall Collins har fångat detta i interaktions ritualer teorin. Lyckade sociala interaktioner skapar vinster som bygger upp momentum. Nya tankekedjor och interaktionskedjor. För snabba subjektförändringar behöver subjektet hamna i ett tillstånd av vara ”vågad” (eng boldness) (Collins, 2000).
Distans från normalitet genom tertiär normalitet behöver uppehålls. För att förtydliga detta vill jag introducera begreppet tertiär normalitet som är motsatt spegling av tertiär avvikelse. Tertiär avvikelse är när vi gör motstånd mot att bekräfta den sekundära avvikelsen (som är den identiteten som byggs i mötet med exempelvis en psykiatriker och personen bekräftar med sitt beteende vad diagnosen säger). Sekundär normalitet är när vi anses bekräfta normaliteten som vi i sin tur bekräftar, märkning av oss som normala förhåller oss vi till. Tertiär normalitet är ett motstånd mot den förväntade bekräftandet av normalitet. Detta görs bäst genom att söka nya normaliteter som är högre upp mot hjältefierat medborgarskap. Identifiering med normalitet i mediokersamhälle (Berglund, 2026) kommer minska chansen att kunna komma från mediokerhet som en dominant socialitet. Distansen till normaliteten behöver uppehållas på något sätt som ofta görs genom inbäddning i sociala gemenskaper som har en kritisk blick på denna normalitet och har som vana att vara undersökande av normaliteten.
Chockvågor genom balansdimensionerna som förstärkning eller försvagning av momentum. Praktiker, händelser och socialiteter kan sända chockvågor genom de olika balanserna. Det kan göra att förändringar sker i flera balanser samtidigt. Det kan också skapas uppluckringar av balanser om en balans ändras. Denna uppluckring (den minskade rigiditeten) i det delhabituset kommer åter att bli rigid om inte aktiviteter påverkar dessa balanser mer. Dessa uppluckringar är ett möjlighetens fönster som är korta och kan stängas. Spänningspunkter mellan balanser och i de socialiteter man är (Flyvbjerg, 2001) kan användas aktivt för att förstärka eller skapa uppluckringar. Detta är likt vad Bourdieu när det skapas stora förändringar i ett fält som kan öka reflexiviteten hos subjektet och skapa nya habitus (Freidman, 2015).
Användning av det sociala och social landskapet. Ju större insikten är om detta sociala landskap desto snabbare kan förändringar gå när man väl får en förtätad och uppehållen punktering. Det sociala landskap man befinner sig är en del av en själv, landskapet och en själv är i varandra. Fraktal subjektivitet är en dimension av förändringar i att det finns en djup, dynamik och variation, ruggeddness (ingen bra svensk översättning), ickelinjär som kan utnyttjas. Själv-socialisering är ett fenomen som pågår hela tiden hos människor. Självsocialisering innebär att människan har en partiell agens att välja hur den ska integrera med det sociala. Det sociala kan användas som ett verktyg för att förändra sig själv.
Skift från upplevd personlig olycka till att vara en del av en samhällelig eller privat orättvisa. Förändring för att förtätas maximalt behöver vara förankrad bortom subjektet som subjektet också är starkt medveten om, som mer och mer byggs in i dess habitus. Turner (1969) rörelse från olycklighet till upplevd orättvisa är en del av det. Detta öppnar upp att vi kämpar för andra som behöver vår hjälp. Denna del kan vara otydlig och man kan uppleva att man inte kan göra något för att hjälpa någon. Det gör att man har svårt att hjälpa sig själv, för tankekedjan är en av ensamhet och isolation. Detta kopplar till processen fiendefiering och äventyrifiering (Berglund, 2026) där att se orättvisor runt om en drar in personen i att identifiera olika fiender som tjänar på dessa orättvisor. Fiendefiering är en form av inramningen på livet som man kan ha till olika grader. Förändring av inramning är centralt i processen av punktering av jämvikten. Inramningarna som öppnar upp nya starkare inramningar är centralt. Dessa inramningar behöver hela tiden förstärkas i förändringen.
En förutsägelse som subjektsprångs teorin som skulle kunna göras är att förändringar kan gå snabbare ju större diskrepans det är mellan insikt och beteende. Om det är någon katalysator som kan få personen att rikta om sig så kommer den gå olika snabb. Här är det sociala, en bok, andra personer som kan var den katalysatorn. Ledare som gjort kvantum förändringar är ofta pålästa inom vad de senare blir ledare i och har på ett sätt förberett en ”spirituell kris” som kan skapa stora förändringar. Centralt för stora förändringar missnöjdhet med det som var innan och var man vill vara också är diskrepans emellan. Denna klyfta behöver vara kvar och förstärkas i ett momentum som gör att det man gör förstärker ens vilja att inte gå tillbaka till de gamla vanorna och genom det sociala? Nietzsche skrev att vi är attackerade av idéer när vi är trötta. Tröttheten kan göra att beteenden kan komma tillbaka. Insikter glöms också lätt bort om de inte institutionaliseras i livet så att insikten överinlärs för annars glöms den bort. Praktiker i religion handlar om att hålla kvar insikter från en specifik religion nära till hands för att påverka tankekedjor och interaktionskedjor. Det sociala och olika tekniker riktade mot kroppen och självet är det som ska förhindra en trötthet kan skapa en tröghet i förändringen.
En balansdimension kan vara ett ankare för de andra balansdimensionerna. Högre balansering inom balansdimension kan skapa positiva effekter på de andra balansdimensioner. En stark balans kan också stå ensam och dras ner av de andra. Vilka balanser har störst chans att skapa ringar av förändringar i de andra balansdimensionerna? Detta skulle behöva undersökas empiriskt, här kommer en spekulerande skiss. Det finns potential att alla kan vara en katalysator som sätter i gång förändringar i de andra balanser.
Möjligt ankare 1. Spelifiering är en stor trend i samhället. Tillståndet av spelfullhet är så kraftfullt att personer med koncentrationssvårigheter i skolan kan sitta i flera timmar och spela utan uppehåll. Dagens spel och hur mycket de får människor att anstränga sig för ett yttre mål bortom sig själv (dock fiktionellt) visar på potentialen som finns om man kan spelifiera sitt liv. Spelfullhet som tillstånd är maximerad när vi har ett meningsfullt och episkt mål, tydliga fiender och allierade, snabb återkoppling, dynamiska världar med flera uppdrag och skeenden samtidigt, inbyggd tro på att det är möjligt att lyckas (för annars skulle spelet inte skapats), utmaningen som centralt för att det ska vara meningsfullt, deluppdrag, processmål, visualliseringar av processen (McGonigall, 2012). Spelifiering av ens liv och socialiteter där dessa tjockare delar av spelifering. Det som ofta tas in i människors liv är kvantifiering. Det är en början. Processen av att göra sitt liv till ett spel är inte helt lätt dock. Det finns ställen att läsa om spelregler men dessa är på ett sätt väldig många. Men har man en tanke om att spelifiera sitt liv kan detta underlättas om man maximerar simplexitet som balans.
Möjligt ankare 2. Hjältefiering är en återkommande katalysator inom skönlitteratur där protagonisten helt plötsligt kastas in i en situation där den måste agera för att rädda något som står personen kärt. Det är ofta något som framgångsrika personer i olika domäner narrativt ser på hur de kom sig att de hamnade var de är idag. I dagens massamhälle finns det massa av dessa kamper att kasta sig in, men det är sällan man kastas in i dessa. Man behöver aktivt söka upp dessa kamper. Det gör att det är något som behöver trigga den viljan att söka upp kamper. Att vara i kontakt med den heroiska dimensionen i sig, kan väcka en motiverande kraft eftersom det heroiska är kopplat till social och moralisk betydelse av ens liv för andra.
Möjligt ankare 3. Simplexitet kan vara en balans som har stor potential till förändring. Förenkling och fokus på några få detaljer är oftast det som psykologer fokuserar vid förändring av beteende, exempelvis BJ Foggs ”mini-vanor” (eng tiny habits) (Fogg, 2020). Samhällets komplexitet har ökat på massor av sätt genom individualiserade livsprojekt (Giddens, 1991), informationssamhälle med massor av information och massor av olika underhållande aktiviteter av olika slag, massifiering med flera människor med olika grupptillhörigheter. En förenkling av livet, genom att hitta några centrala aktiviteter att börja med för att ta sig fram i det sociala landskapet.
Möjligt ankare 4. En annan balans som kan ha stor påverkan på de andra är inbäddad autonomi. Inbäddningen i en social miljö som tar subjektet närmare huvudbalanserna i ABT: hjältefierat medborgarskap, rationaliserad förtrollning och/eller subjektivierad självobjektifiering. Exempel på dessa gemenskaper att bäddas in i är universitet, elitgymnasium, specifika företag, sociala rörelser, föreningar. Finns dessa som horisonter är dessa gemenskaper sociala verktyg att använda mot det egna subjektet för att tvinga fram förändringar. Dessa gemenskaper ger ett socialt landskap som har olika balanser lagrade i sig som man kan ta del av. Man söker sig till de platser med störst balanser för att smittas av dessa balanser på grund av förväntningar som finns i dessa gemenskaper för att få en positiv social interaktion.
Hantering av förändringssmärta. Förändringar i habitus är ofta smärtsamma som Freidman efter Bourdieu kunnat visa i de psykologiska kostnaderna av social mobilitet uppåt som att känna sig ensam (Friedman, 2016). Mobilitet nedåt leder till skam och vilsenhet (Kemper, 2011, Durkheim, 1950). Smärtan uppstår i att det är en habitusklyfta som gör att en viss del av oss inte känner sig hemma (Friedman, 2016). Förändring kan dock göras mer eller mindre smärtsamt. Friedman kan empiriskt visa på den psykologiska smärta som kommer med habitusfändringar (Friedman, 2016). Friedman visar att det är inte bara arbetarklassen som har ”gömda skador” (eng hidden injuries) (Sennett, 1977) utan även de som rör sig uppåt sociala fält:
Facing upwards in social space they routinely battled feelings of insecurity and inferiority, and facing downwards they were invariably met with a sense of guilt, estrangement and abandonment. Mobility, in short, brought with it a slew of hidden emotional injuries.(Friedman, 2016).
Komma upp till en viss nivå av kompetens och förmåga för att lyckas med aktiviteter som är centrala. Dessa kan vara exempelvis emotionell reglering (Furedi, 2019), metakognition (Archer, 2001), samarbetsförmåga (Sennett, 2013) eller fokus (Collins, 2000).
Reflektera kring de förändringar som sker i de olika balanserna. Reflektionen behövs själv och med andra för att bli medveten om det man är omedveten om kan sätta käppar i hjulen för en. Reflektionen är också viktigt för att tänka nytt kring det man redan vet är en faktor som skapar problem för en själv. Här är det väldigt lätt att ljuga för sig själv och ibland underskattar man faktorer som man själv vant sig vid som andra direkt kan se är ett stort problem som man måste jobba med.
Utnyttja de balanser du har mer av redan för att bygga momentum runt. Vad är det bästa i ditt liv som du kan göra mer av? 1-3 saker skriver man ner. Vad är det sämsta i ditt liv 1-3 saker. Ändra den sak som drar ner ditt liv mest och fokusera stenhårt på att få bort den ur sitt liv. Exempelvis att hindra sig själv genom mobillås och hemsideblockeringar kan öppna upp tid för reflektion, att känna efter hur mycket tom tid man spenderar själv, hur mycket man bara sitter av tiden.
Förändring i ABT kan dessutom ses göras utifrån begreppet eudaimonibalanserande. Eudaimonibalanserande kan göras på olika sätt: paretorörelser, via negativa/positiva, paradoxomfamning/paradoxbalanserande, pareto-optimeringar, skapande av nya jämvikter, positiva och negativa spiraler, balansering mellan balansdimensioner, ensidigt fokus under begränsad tid, samt både/och. Dessa är sätt hur en aktör förhåller sig till olika balansdimensioner. Det finns alltså inte bara ett sätt man kan sträva mot blomstring. Dessa olika sätt kan man koppla specifika praktiker. Eudaimonibalanseringar kan även ses som agonbalanseringar från ordet agon (kamp) som kan skiljas mot antagon som betyder motkämpe. Agonbalanseringar är olika sätt där kampen mellan polerna stärker dimensionen. Antagonbalansering kommer längre ned i texten, med olika exempel där polerna kämpar emot varandra med sämre balansering.
Paretorörelser är snabba rörelser inom en eller flera dimensioner som skapar stora förändringar. Paretorörelse kommer från paretofördelningar. Vad kan öka balansen icke-linjärt? Paretorörelser eller paretobalanserande är att hitta dessa större effekter som leder till högre balanseringar. Om man till exempel har lärt sig mycket kan man för tillfället ha tömt ut effekterna av lära sig mer – en avtagande nytta. Att använda den kunskapen i informerad handling kommer då få en stor effekt genom att man kan utnyttja allt det man kan. Detta balanserande ägnar sig organisationer åt som fångats med begreppen explorering (upptäckande av kunskap) och exploatering (användning av kunskap) (March, 1991). Paretorörelser kan liknas vid en pendelrörelse mellan olika poler i de olika balansdimensionerna. Exempelvis pendlingen mellan att lära sig och använda kunskapen i handling är en sådan pendling, eller risktagande som kan lägga en grund för en ökad trygghet, eller frihet i tänkande som gör att gemenskapen blir starkare och mer balanserad, och vara i gemenskapen för att kunna få idéer och stärka sin förmåga till att utföra handlingar som är omöjliga ensam. Det är ett pendlande i att undvika överskott och underskott. Pendlingen fram och tillbaka skapar en styrka och momentum framåt. Pendling mellan reflexivitet och handling kan förstärka varandra. Med handling får man mer information, med reflexivitet kan man förbättra handlingen till nästa gång, som ökar klokskapen.
Paretoptimeringar: detta är när flera balanser påverkas positivt samtidigt, eller att en förbättring i en balans inte leder till försämringar i andra dimensioner. Detta är hämtat från sociologen och ekonomen Vilfredo Paretos tankar om optimering av flera saker samtidigt, i stället för att alltid behöva göra avvägningar. Att leta efter det som kan göra allt bättre samtidigt kräver ofta specifika praktiker. Att veta var exakt paretofronten ligger är svårt att veta, men det är ett sökande där man använder sig av olika metoder. Ett sätt är att jämföra med verkliga utopier (Wright, 2011).
Skapande av nya jämvikter: Forskning inom beteendeförändring visar återkommande att människors beteenden påverkas av andra aktörers agerande. Människor har en interaktiv rationalitet och anpassar sitt beteende utifrån hur andra agerar. Detta leder till problem med kollektiv styrning och kollektivt handlande. Sociala jämvikter som stöds av normer och sanktioner mot de som bryter mot dessa normer har en kraftfull effekt på människors beteende. Detta är en återkommande faktor till varför människor agerar utifrån sina egna värderingar, exempelvis är i en obalans av brutaliserad patriarkala strukturer som påbjuder kvinnlig könsstympning, där samtidigt föräldrar själva är emot det men inte vågar gå emot kollektivet.
Via negativa och via positiva. Man tar bort eller lägger till något som ökar balansen. Man kan lägga till en praktik som skapar förändring, eller man tar bort en praktik eller minskar den som för tillfället ökar eller vidhåller en obalans. Exempelvis lägger till en promenad och tar bort mobil vid läggdags är praktiker kopplade till balansdimensionen kropp.
Eudaimoniavlastning: som en följd av kognitiva begränsningar har även människan moraliska begränsningar i att hantera många olika moraliska utmaningar. Därför är praktiker och teknologier (både materiella och kulturella) processer som kan avlasta människor i strävan efter blomstring. Charles Taylor fångar vad som händer med ett samhälle där friheten ökar men utan att detta kompletteras av eudaimoniavlastande praktiker och teknologier: ”It is in the nature of this kind of increase of freedom that people can sink lower, as well as rise higher. Nothing will ever ensure a systematic and irreversible move to the heights.” (Taylor, 1991). Eudaimoniavlastning kan ske genom en lagring av balanseringar i regler som är väl utformade. Eudaimoniavlastning kan också ske i en form av rutinisering, det blir per automatik att göra eudaimonibalanserade handlingar. En generell tendens i hjärnan är att det som upprepas blir lättare. Lärande och automatisering av ett beteende kan alltså betraktas som en eudaimoniavlastning från mer medvetet beteende och tänkande. Kognitiv avlastning till kartor, datorer har även kallats ”exbodiment” (Krakauer, 2024). Krauker ser kulturen som en öka hastigheten i evolutionen på grund av att kunskap kan lagras (Krakauer, 2024). Eudaimoniavlastning är precis som kognitiv avlastning en process av cyklisk växelverkan, där det som externaliserats kan bli grund för nya förbättringar.
Epochébalanserande: Sätta den slutgiltiga balanseringen inom parentes. Med hjälp av Husserls begrepp är att avstå från att vara framme, att fortsätta hålla något icke-förtingligat. Det är en öppenhet i stället för att låsa in.
Paradoxomfamning är praktiken att möta dilemman, paradoxer, det absurda och tvetydigheter som en central del av eudaimonibalanserande. Paradoxer fångas i flera balansdimensionernas namn: inbäddad autonomi (Giddens), genuint låstasande (D’Ambriaso & Moehller, 2021), specialiserad systematik, subjektivierad (själv)objektifiering, tryggt risktagande, kulturifierad naturlighet, upplyst falskt medvetande (Sloterdijk, 1987). De Beauvoir i Ethics of Ambiuity centrerar tvetydighet till centrum för etik. Paradoxomfamningen är att stanna vid dessa paradoxer som utgångspunkt och inte försöka teorisera bort dessa tvetydigheter. Paradoxer möts man i olika försök till identitetsarbete, till exempel en autenticitetskris kan uppstå om man förs mycket försöker att vara autentisk i varje situation, där man kan märka att man är annorlunda beroende på vem man är med eller att autencitet alltid är socialt grundat/påverkat (även Heideggers syn på autenticitet) (Moehller & D’ambriaso, 2021). Paradoxomfamningen är en medvetandegörande av dessa paradoxer och tvetydigheter. Som i sin tur leder till att vi behöver balansera genom avvägningar, inte göra falska kompromisser eller balanser som omintetgör paradoxen eller tvetydigheten. Paradoxomfamning är inte heller dock att bara stanna vid tvetydighet utan att sträva och söka efter bättre förhållningssätt.
Eudaimonibalanserande som förstärkande loopar. Eudaimonibalanserande som en process genom aktörer kan vara utan momentum eller i starkt momentum där olika balansdimensioner förstärker varandra, i förstärkande och integrerade loopar. Loop som metafor är en av kopplingarna som balansdimensionerna har mellan sig. Eudaimonibalanserande görs genom att stärkande effekter av olika balanseringar görs. Det momentum som kan skapas med en tjock balans i balansdimensionen emotionell energi kan potentiellt förstärkas om detta kopplas till kulturellt kapital söks som stärker sökande efter goda livet i balansdimensionen hjältefierat medborgarskap. Centrala förstärkande effekter i ABT är balansdimensionen emotionell energi. Det finns en potentiellt förstärkande effekt mellan balanser i att om är grundade i ett medborgarskap och kämpa för andra så kan vi känna oss tryggare med att ta risker som då förstärker balansdimensionen tryggt risktagande. Ett stigande mod kan påverka balansdimension reflexiv handling, att man handlar och inte bara tänker om vad man skulle kunna göra som i sin tur har effekten att reflexiviteten blir mer empiriskt grundat i mötet med samhället och de utmaningar som finns. Det i sin tur kan skapa en större insikt om problematiken som gör en ännu mer motiverad. Eudaimonibalanserande innefattar alltså en akrobatik/atleticism i att hantera olika balansdimensioner och se hur dessa kan förstärka varandra.
Balanseringar mellan olika balansdimensioner. Ju mer dilemman man ställs inför där aktören behöver balansera vad som är bäst för en viss dimension, desto mer obalanser finns det i den socialitet aktören agerar i för tillfället. Om exempelvis högre balans av hjältefierat medborgarskap leder till att man blir mer ensam är det något i gemenskapen som är problematisk.
Ensidigt fokus under begränsad tid. En annan aspekt av att vara människa är att vi ställs inför olika situationer och utmaningar som kräver att vi betonar vissa handlingar och sätt att vara under en tid mer än andra. Balans är att även ha balans i sökande efter balans. Vissa stunder som att ha småbarn kan inte vara helt ”balanserad”, utan kan kräva mer fokus på barn en period och andra delar i livet kommer mer i skymundan. Minska tvetydigheten genom att en tid bara fokusera på en aspekt kan skapa ett fokus. Exempelvis att under en tid öka sin förmåga till reflexivitet medan man studerar kan sedan kombineras av en tid när man applicerar det man lärt sig.
Både/och samtidigt. Att man lär sig samtidigt som man handlar. Man tar inte paus med den ena. Experiment är ett exempel på praktiker av både reflektion och handling.
Radikal balansering: Gå till roten (radis grekiska) av vad obalansen beror på. Det är att gå till roten för att kunna nå den fulla potentialen i balansdimension. För att gå till roten behöver man koppla det till andra balanser. Ett exempel är att hitta praktiker som påverkar flera i grunden. Radikal balansering har som mål att balansera det som är orsaken till andra orsaker. Balanseringar och försök till återbalanseringar blir mindre märkbara ju längre från orsaken det är. Balanseringar kan alltså ses som reaktioner som antingen kan behandla orsaker eller symptom. Marxistisk teori hittar orsakernas orsak i kapitalismens inre spänningar. Andra går ännu längre och menar att kapitalismen som idé bygger på andra mer grundläggande idéer som den av extraktivism som en del av upplyssningsprojekt att ta kontroll över naturen (Hickel, 2020). Dessa teser behöver inte stämma men poängen jag vill göra är letande efter orsaker.
Sublationsbalansering: ABT så är antagandet att dualismer inte kan transcenderas förrän post-humanistiska teknologier finns tillgängliga (och kanske inte ens då), dualismerna fångar den mänskliga naturen, a priori det sociala men samtidigt alltid påverkansbart och möjliggjort i det sociala. Den formen av eudaimonibalansering som kommer närmaste transcendering av dualismer är Hegels begrepp sublation (tyska aufhebung) (Taylor, 1975). Hegels filosofi genomsyras av dualismer som är i spänningar. ABT har liknande syn i att motsättningar och spänningar mellan olika motsätter är en del av människans socialitet och individualitet. Balansakten är att förhålla sig till detta. Sublationsbalansering är sublation som görs inom balansdimensioner. Sublation är en kombination av att något i balansdimensionen upphävs, bevaras och upphöjs. Sublationsbalanseringar kan alltså inte överskrida och omintetgöra polerna i balansdimensionen. I ABT tolkas sublation inte som en logisk nödvändighet utan som en relationell praktik inom den sociala verkligheten, där aktörer försöker navigera motsägelser och skapa nya former av balans. Där Hegel ser sublation som en universell begreppsrörelse som förverkligar förnuftet, ser ABT sublation som en etiskt öppen rörelse inom moraliska och institutionella landskap, där framgång är kontingent, och där balans är något som måste prövas, förhandlas och ibland misslyckas.
Andra ordningens balansering. Andra ordningens balansering är en balansering som behövs göra när man agerar med andra personer. Så hur kan jag som individ bidra till bättre balanseringar i det företag jag jobbar i, som i sin tur kommer att göra det lättare eller möjliggöra för mig som individ att få en högre balansering inom en eller flera dimensioner. Exempelvis att gå med i facket för att öka inflytande från anställda för att få en bättre balansering mot ensidig managerialism.
Uppehållande av balanseringar. Balanseringar kan stabiliseras över tid av olika anledningar. Praktiker, tankekedjor, artefakter, emotioner, socialiteter – normtryck och sociala jämvikt - kan stabilisera en viss balansering. Rutinisering av positiva spiraler mellan andra balanseringar som gör att förstärkande balanseringar uppehåller varandra i ett nätverk. Uppehållande av balanseringar kräver också att en hantering av problemalstrandet i alla socialiteter. Spänningar och problem är en del av mänskligt varande som gör att det krävs arbete för att uppehålla balanstillstånd.
Eudaimonibalanserande kan alltså ske på flera olika sätt. Detta undviker en kritik som riktas mot användningen av dualismer. Komplexitet som minskas teoretiskt med två fasta poler upplöses med genom att eudaimonibalanserande är just att se det paradoxala och tvetydiga i dessa dualismer och att det i princip alltid är sammantvinnade. Det skapar en illusion om att de är åtskilda genom att begreppen åtskiljer dem, men de ska dock ses som kognitiva verktyg att greppa verkligheten, men inom parentes (Husserl), just därför epochébalansering är en form av eudaimonibalansering. Epochébalansering är ett begrepp som fångar en attityd av att inte försöka leta efter slutgiltig balansering, som då skulle stänga ett fortsatt öppet sökande efter det goda livet, med andra ord är epochébalansering ett sätt att undvika förtingligande av balanserna. De olika balansdimensionerna ska dessutom sägas vara byggda med medvetenhet om att de olika polerna är sammantvinnade. Obalanser är just ett tillstånd när en viss del av den dimensionen underskattas som skapar problem för människan som är i det. Exempelvis är natur och kultur sammantvinnat i kroppen eftersom kroppsliga uttryck är alltid medierad genom kulturen och vice versa. Obalansen i den dimensionen kommer från att man faktiskt tror att antingen naturen eller kulturen inte spelar roll, eller en gör en kombination av dessa som hindrar sökande efter det goda livet.
Eudaimonibalansering har olika grad av medvetenhet. I vissa situationer blir människor väldigt medvetna om att de är inbegripna i en balansakt – mellan trygghet och risk, eller autonomi och inbäddning, rutin eller spontanitet, ansträngning eller vila osv. I andra situationer eller längre perioder kan beslut, tillstånd, affekter, handlingar upplevas som det naturliga, eftersom det sker på vana, det känns bra, eller det finns en kultur som uppmuntrar just ett visst beteende. Automatiseringen av vissa tillstånd gör det svårare att se dem som just pågående balanseringar. Det kan också upplevas omedvetet om det inte sker en förändring antingen vertikalt mot högre nivåer, eller horisontellt mellan polerna i balansdimensionen. Automatisering och rutinisering av försök till balansering gör att det slutar kännas som en balansering. Med andra ord har olika balanstillstånd olika grad av stabilitet, och ett drag av stabiliteten är att det upplevs som naturligt eller förgivettaget. Människor kan hela liv utan att känna att de balanserar, och till och med ha en uttrycklig åsikt att balans inte är bra. ABT:s antagande är att människor ändå gör balanseringar i sökande efter det goda livet.
Balanseringar kan blockeras, misslyckas och förvärra obalanser. Eudaimonibalanseringar kan blockeras antingen av andra aktörer, strukturer eller verklighetsuppfattning. Här nedan följer olika former av blockerade, misslyckade eller destruktiva balanseringsförsök. Dessa kan även kallas för antagonbalanseringar eftersom polerna i balansdimensionerna arbetar mot varandra, i stället för som i en agonbalansering där de stödjer varandra.
Machiavelliska balanseringar: sker när man inte tror sig kunna eudaimonibalansera eller man tror att ens machiavelliska balanseringar är eudaimonibalanseringar. Exempelvis personen som tror att den måste ljuga. En machiavellisk balansering är att med flit ta del av nollsummebalanseringar, där tidenergi och resurser överförs till en själv. Centralt för detta är externalisering och alstrande av obalanseringar. Exempelvis kan en elit alstra olika problem genom att överföra balanseringar åt sig själv och samtidigt alstra obalanser i andras liv.
Nollsummebalanseringar är balanseringar som gör på bekostnad av andra när aktören tar resurser, energi och tid från andra aktörer. Överföring av balanseringar mellan personer och med andra exploatering av balanstillstånd. Exempelvis kan en person som är rik, som blivit rik på att underbetala sina anställda, kan bygga ett liv som har höga balanseringar på ytan. Det kan finnas tid för lärande, vara i naturen, vara i rytm och ge pengar till filantropi. Den nollsummebalanseringen är alltid blockad från högre balanseringar. Detta är eftersom den lyckliga politikern som stärkt sin makt på bekostnad av andra inte borde vara lycklig, eftersom känslan av skam och skuld har kunnat blockerats med en verklighetsuppfattning som säger att det man gjort har varit rätt. Nollsummebalanseringar kan också ske som en oförmåga att hantera tvetydigheter, paradoxer och dilemman som är kopplat till balansdimensionen. Detta kan bero på bristande klokskap. Vi kan tro att en balans har hanterats på ett bra sätt men det kan ha uppstått problem, exempelvis genom att tvetydigheten eller dilemmat har förskjutits på resten av samhället.
Negativa spiraler av ökade obalanseringar. Försök till eudaimonibalanseringar leder till ökade problem. Exempelvis har man inte tillräckligt med energi att vara i balanser och hemfaller åt obalanstillstånd som hedonism och stanna i privatkampen, som leder till andra obalanser förstärks.
Bristbalanseringar – en obalans som ett symptom på brister generellt. Ett exempel är försök till ökad blomstring enbart genom hedonism. Aktören är blockerad från lyckokänslor som en biprodukt av etiska handlingar, och tar en genväg till lycka via hedonism.
Falska balanseringar - tron att man har nått en balans men det är en obalansering.
Förstelnade balanseringar – det kan vara goda balanseringar, men det är så rutinerat att det inte har en effekt längre på aktören.
Symptombalanseringar i stället för radikalbalanseringar. Vissa balanseringar är för att hantera symptom mer än roten till att obalanser finns.
Snedvikt: En pol i dualismen väger för tungt.
Paradoxer dilemmat tvetydigheten underkänns eller externaliseras.
Falsk transcendering – man tror sig ha överkommit natur/kultur och är omedveten om att den fortfarande finns kvar.
Felsublationer – en sublation som går fel.
Balanseringsförsök som förvränger andra balanser- till exempel man försöker balansera emotionesdimensionen men gör det genom att förvränga verkligheten. En balansering har skett i en dimension genom att öka en obalans i en annan dimension.
Balanseringsförsök som nått en lokal topp i det moraliska landskapet. Vägbundenhet kan göra att vissa balanseringar är lättare och samtidigt ger högre balanseringar. Dock kan vissa utfall leda till positioner som det är svårt att ta sig ur som inte kräver en radikalbalanseringar, där man går tillbaka till grunden igen. Exempel på detta kan vara att enbart lita sig på trade-off-lösningar som leder till lite bättre utfall men som inte kommer åt problemets grundkärna.