No man knows how bad he is till he has tried very hard to be good. C.s Lewis
“Nothing could be worse than the fear that one had given up too soon, and left one unexpended effort that might have saved the world.” ― Jane Addams
“There are no passengers on spaceship earth. We are all crew.” ― Marshall McLuhan
If we have chosen the position in life in which we can most of all work for mankind, no burdens can bow us down, because they are sacrifices for the benefit of all; then we shall experience no petty, limited, selfish joy, but our happiness will belong to millions, our deeds will live on quietly but perpetually at work, and over our ashes will be shed the hot tears of noble people. Marx, Reflections of a Young Man (1835)
Behind the mask of indifference is bottomless misery and behind apparent callousness, despair. John Bowlby
“A mighty flame follows a tiny spark.” Dante
"Det finns ingenting mer tragiskt för en människa än att plötsligt inse att han aldrig har haft ett behov av frihet tills han förlorar den." - Fyodor Dostoevsky
Indifference is the dead weight of history. Antonio Gramsci
We must learn to reawaken and keep ourselves awake, not by mechanical aids, but by an infinite expectation of the dawn, which does not forsake us in our soundest sleep. I know of no more encouraging fact than the unquestionable ability of man to elevate his life by a conscious endeavor. It is something to be able to paint a particular picture, or to carve a statue, and so to make a few objects beautiful; but it is far more glorious to carve and paint the very atmosphere and medium through which we look, which morally we can do. Thoreau
“For anyone who loves intensely lives not in himself but in the object of his love, and the further he can move out of himself into his love, the happier he is.” Desiderius Erasmus, The Praise of Folly
“If you are interested in something, you will focus on it, and if you focus attention on anything, it is likely that you will become interested in it. Many of the things we find interesting are not so by nature, but because we took the trouble of paying attention to them. Mihaly Csikszentmihalyi, Finding Flow: The Psychology of Engagement with Everyday Life
“There is nothing more mysterious than a TV set left on in an empty room. It is even stranger than a man talking to himself or a woman standing dreaming at her stove. It is as if another planet is communicating with you. Suddenly the TV reveals itself for what it really is; a video of another world, ultimately addressed to no one at all, delivering its own message.” (Baudriallard, America)
The heroes of declining nations are always the same – the athlete, the singer or the actor. The word “celebrity” today is used to designate comedian or a football player, not a statesman, a general, r a literary genius. John Glubb, The Fate of empires.
Evil is whatever distracts. Franz Kafka
Through fire and ice. - Dante
Järn skärper järn, så en man skärper en annan. - Ordspråksboken 27:17.
But this element of failure is a very condition of his life; one can never dream of eliminating it without immediately dreaming of death. This does not mean that one should consent to failure, but rather one must consent to struggle against it without respite.” ― Simone de Beauvoir, The Ethics of Ambiguity
Danger alone acquaints us with our own resources, our virtues, our armor and weapons, our spirit, and forces us to be strong.- Nietzsche
There is in this world no such force as the force of a person determined to rise. The human soul cannot be permanently chained.- W. E. B. Du Bois
A revolutionary career does not lead to banquets and honorary titles, interesting research and professorial wages. It leads to misery, disgrace, ingratitude, prison and a voyage into the unknown, illuminated by only an almost superhuman belief. ― Max Horkheimer
“Whoever fights monsters should see to it that in the process he does not become a monster. And if you gaze long enough into an abyss, the abyss will gaze back into you. - Nietzsche
“Before you embark on a journey of revenge, dig two graves. - Konfucius
He who is brave is free. - Seneca
I detta avsnitt kommer dessa balansdimensioner att behandlas: medborgarskap, kamp, uppmärksamhet och fokus.
Medborgarskap: Hjältefierat medborgarskap - är att sökande efter goda livet genom att ta på sig ansvar och offra sig för det samhälle man är en del av med en universalistisk/aristotelisk etik, bortom lokala konventioner. Hjälteskapet är inbäddat i ett medborgskapande.
Uppmärksamhet: Utblickande inblick: fokus är på det yttre där man drivs av ett syfte bortom sig själv, med en stark omsorg om den andre som blir en grund för omsorg om det egna självet.
Fokus: Specialiserad systematik: där det finns en systematik blandad med specialisering, i hur man agerar, tänker och söker det goda.
Kamp: Diskonsensus är en balans mellan dissensus och konsensus. Aktören strävar efter frihet från dominans i alla former där kamp genom samarbete och konflikt är balanserat. För att närma sig diskonsensus behöver man båda träna på att hitta produktiva konflikter och produktiva samarbeten.
Moralisk träning. “I have found little that is 'good' about human beings on the whole. In my experience most of them are trash, no matter whether they publicly subscribe to this or that ethical doctrine or to none at all.” Även fast Freud skrev detta misantropiska är det andra som ändå ser att det finns potential till förbättring i människan. Moralsociologi behövs för att förstå varför vi ägnar oss åt moraliska beteende och hur vi reagerar på andras lidande. Sociologisk moralträning är inspirerat av exempelvis Martha Nussbaums syn på hur kultur var en form av ”moral education” i antiken och fortfarande är. Sociologisk moralträning är kopplat till att både bli mer moralisk i sitt privata liv och som en central del av medborgerlig bildning (Bohlin, 2018). Moralträning kan göras genom att bygga moralisk fantasi och inlevelse genom exempelvis litteratur, filosofi, reportage och filmer. Exempel genom att ta del av tragedier i kultur för att omkalibrera vad vi betraktar som viktigt att bry sig om. Tragedier lär ut att det är ilska och sorg vi ska känna inför stora viktiga saker, inte små obekvämligheter i vardagen (Nussbaum, 2011). Man kan vidare testa att göra moraliska handlingar som du inte är van vid, alltså experimentera med ens moral för att bygga klokskap. Detta behöver inte vara stora handlingar, utan kan vara små vanor av mikro-dygdighet. Men samtidigt kan man förlora sig i de små moraliska handlingarna som hindrar en från att sträva i större moraliska projekt för att inte hamna i småsint och närsynt moraliserande.
Som sociala djur behöver vi guidning i hur vi ska uppmärksamma världen, var vi bör rikta vår blick. Uppmärksamhetsmentorer kan vi välja som gör att vi kan ta kontroll över vår ”optiska socialisering” som vi annars lämnar åt slumpen (Zerubavel, 2015, 65). Uppmärksamhetsmentorer kan vara personer som utvecklat ett starkt öga för något i världen: konsten, kultur, vetenskap, entreprenörskap, filosofi. Vi använder dessa personer som mentorer i att rikta vår uppmärksamhet mot det som kan vara av värde. Barn kan även vara det genom att rikta uppmärksamhet mot leken. Djur i form av att vara i nuet.
Dygdefiering och livsföring: I stället för att leva sitt liv utifrån emotionella mål som lycka, njutning, frid och kärlek, så lever man utifrån dygder som kan ses som en del av det goda livet. Detta innebär inte att det inte finns plats för någon form av hedonism, men även hedonismen kan göras mer dygdig genom exempelvis måttfullhet och balans. Livsföring är ett moraliskt förhållande till sitt liv i kontrast till att se sitt liv som ett utfall av en ”livsstil” utan moraliska anspråk (Weber i McKerracher, 2023). Livsföring ramar in ens eget liv som en del av ett större projekt där man är bunden till andra människor med plikter, principer och värden, i kontrast med att den svagare bindningen som kommer med ”livsstilsenklaver” (Bellah, mfl, 1984) som exempelvis njutning, självintresse, smak, grupptillhörighet, underhållning och hobbys. Livsföring är att ha moralisk ambition (Bregman, 2025) och inte bara ambition för att klättra i hierarkier i ett företag, politiken eller statushierakier.
Identifiera dina styrkor och svagheter sociologiskt genom ABT. Titta på en lista av olika dygder. Vilka är du bättre och sämre på att manifestera? En dygd som det är stort underskott i dagens offentlighet är ödmjukhet (Berglund, 2026, Friedman, 2020). Den bristande ödmjukheten uttrycks i en arrogant övertygelse om att man själv har förstått världen som den är och hur olika problem med lätthet kan lösas. Andra sidan av myntet är mod som bristande dygd, mod i att kunna vara öppen för att man har fel och att orka lida i att faktiskt lära sig hur det ligger till.
Inkorporera medborgarskapande i olika delar av ditt liv: Relationer, arbete, fritid kopplas till ett samhällsengagemang. Annars riskerar samhällsengagemang bli en ”extra” uppgift som inte är integrerad i resten av livet. Bristen på medborgarkamp kopplad till arbete, fritid och relationer är en viktig orsak till att problem uppstår. Utan samhällskoppling i arbete kan det kännas alienerat och individfokuserat på ens egen karriär och självförverkligande. Utan samhällskoppling i relationer kommer dessa att bli för hedonistiska och tråkiga utan att vara indraget i ett äventyr större än en själv, samma gäller fritidssysslor. Utan medborgarkampen dominerar det arbetefierade livet och privatkampen. Att centrera medborgarkampen i sitt liv kan man börja i små steg med. Engagemanget för samhället behöver samtidigt göras ödmjukt. Den som kastar sig in i medborgarkampen utan ödmjukhet kommer troligen bara förstärka en redan dominant hyperpolitik och huliganism med risk att förvärra samhället genom sitt engagemang (Jäger, 2026, Brennan, 2016).
Hantverksmedborgarskap – medborgarskap måste ta tid. Man kan inte gå in med tanken att medborgarskap och politiskt arbete ska kunna göras snabbt. Den tanken är ett kundifierat medborgarskap, där rollen som medborgare bara handlar om att ställa krav eller önskningar på politiker som sedan tillgodoser dessa önskemål. Hantverkmedborgarskapet tar inspiration från Richard Sennetts tankar om hur mycket man kan lära sig av hantverkare (2002, 2013). Hantverkaren jobbar på lång sikt och skapar sig expertkunskap inom ett område, i stället för att flyktigt vara en generalist som hoppar runt på olika positioner och mer bedöms på sin potential än verkligt kunnande. Hantverkmedborgarskapet pekar på att vi behöver bygga upp olika förmågor och återkommande träna på det. Förmågan till att samarbete, bygga allianser, entusiasmera sig själv och andra, vara problemlösande, vara inlyssnande, kanalisera andras åsikter, kunna förenkla till tydliga lösningar (men inte överförenkla), se vad som är möjligt just nu osv. Detta lär man sig mest genom ”learning by doing”, det måste göras. Detta övande görs kan göras i exempelvis sociala rörelser, ungdomspartier eller tar del av kommunpolitiken. Att öva sig på att vara en del av den offentliga debatten under lång tid, med att ha en egen blogg, X- eller Youtube-konto där man lägger upp sina egna tankar.
Medborgerlig bildning. Idéhistorikern Bohlin menar att bildning ofta ses för snävt ofta bara en kulturell bildning som missar en bredare medborgerlig bildning som kopplar till ett bredare register av kunskaper och förmågor (2018). Bohlin skriver att detta är vad universitet mer borde bidra till, men många studenter misslyckas att ta till sig bildning och i stället ha tankar som att ”filosofi är flummigt” även fast syftet med filosofi är att klargöra etik, kunskap, vetande, varandet osv (Bohlin, 2018). Medborgerlig bildning är en form av socialisering genom mötet med olika tänkare inom humaniora: med sociologer, ekonomier, historiker, filosofer, etnologer, psykologer, litteraturvetare, författare och politiska tänkare. Medborgerlig bildning kräver att man tar ett brett grepp om vad medborgarskap innebär. Medborgerlig bildning är ett kontinuerligt formande av vad ditt syfte bortom ditt själv bör vara, som i sig är en lärande och testande resa för att upptäcka detta.
Politiskt arbete. Medborgarskap är ett arbete. Medborgaren som aldrig utför arbete, som kan vara tråkigt och icke-belönande kommer oftast inte göra något av värde, utan stannar vid att vara en del av tyckande och tänkande. Politiskt arbete tar sig många uttryck: fackligt engagemang, aktivism som civil olydnad och demonstrationer, namninsamlingar, byggande av forum och debatter/diskussioner både offline och online, arbetsgrupper och studiecirklar, idéutveckling. Politiskt arbete behöver hela tiden analyseras utifrån om man verkligen skapar värde för om vi avstår den kritiska reflektionen kan vi efter en tid utan resultat bli desillusionerade och cyniska. Politiskt arbete kan kännas ovant och till och med fel för att arbetsplatser ofta är ordnade så att politiskt arbete ska vara koncentrerat till ledningen/management och även inte beskrivas som politiskt för att det bara är ”business” även fast det har stor påverkan på samhället (Collins, 1979). En stor del av det politiska arbetet som behövs göras är att stärka demokratin och offentligheten. Deliberativa aspekter av offentligheten är bristande (Fishkin, 2025, Landemore, 2026). Politiskt arbete som bara fokuserar på att mobilisera röster för ett parti förstärker en offentlig som har ritualiserat konflikt över deliberation (Berglund, 2026).
Jaspers metafysiska sår är något som vi kan behöva möta. Insikten att världen är på många sätt grym och att vi har kastats in i den kan bli som ett ”metafysiskt sår” som kan leda till en likgiltighet. Vi behöver ta med oss insikten att det är ett sår och en sorg vi har fått möta, men att vi ändå behöver var en bidragare till att det kan bli annorlunda. För att orka behöver man ha stöd i gemenskaper framför allt som är centrerade runt medborgarkampen. Då är ens agerande och liv riktat för att möta och försöka läka det såret. Dessutom kan gemenskaper som är centrerade kring medborgarkampen ge emotionell energi (Collins, 2004).
Vilka roller har du som konkurrerar med medborgarskap? Har du tagit en roll i sociala sammanhang av cynikern, den som inte bryr sig, eller någon som enbart finner mening och trygghet i roller kopplade till hemmet eller arbetet. Vad finns det för förväntningar på dig som du kan behöva gå emot. Vad kan du lägga till utan att förkasta de roller du har nu? Vad kan förändras och kompletteras? Hjältefiering: Den heroiska dimensionen har förtvinats i många människors liv (Becker, 1973). Att närma sig en identitet som att man är en hjälte är inte att tillta sig tro att man är en Messias som kan frälsa världen. Det är ett hjälteskap som är grundad i ödmjukhet och medborgarskap. Det är mod i det lilla och det stora. Det är syfte bortom sig själv. Skriv ner vad dina syften bortom dig själv är.
Tredje-rum-ifiering. Ta del av det offentliga samtalet framför allt i det fysiska ”tredje rummet” (Oldenberg, 2001). Habermas är en av de forskare som visat på hur centralt den offentliga debatten är för det moderna medborgarskapet. Vissa historiker hävdar att upplysningens idéer bland annat kommer från möten i kaffehus, ölhus och vinsalonger i London, Berlin och Paris. I mötet mellan människor kunde både rykten, trams och politiska debatter framföras. Det var i mötena i ”tredje rummet” alltså en plats som inte är hemmet och arbetsplatsen som man kunde ha möten som kunde leda till politiska samtal och förstärka den politiska fantasin. De senaste 50 åren har förekomsten av tredje rum minskat (Putnam, 2000) och fått ett tunt substitut av sociala media. Var finns dessa tredje rummen? Barer är idag skådespel för berusning i slimmade kompisnätverk utan mycket utrymme för oväntade möten som kan leda till politiska samtal av värde. Men att befinna sig där och öppna upp och göra de utrymmen som finns mer till offentliga vardagsrum är en socialt upplivande aktivitet.
Ett annat sätt att delta i offentligheten är genom läsning av tidningar, bloggar, böcker och sociala media. Läsning var centralt för medborgarskap och individualitet i 1800-talets USA, en gammal individualitet som ersatts av en ny individualitet som mer är fokuserad på intressen och yta (Furedi, 2015, Elliot, 2009). Läsning var då mer spridd än som tidigare och efter varit, som annars tillhört en ”läsande klass” som varit få till antalet (Furedi, 2015). Medborgaren blir beroende av det mediet som de tar del av. Läser man inte längre texter än sociala media inlägg blir man beroende av social media som källa. På samma blir man beroende av tidningar om man inte läser längre texter än nyhetsartiklar. Nyhetsläsande är en viktig kompentent för ett informerat medborgarskap eftersom man kan få en puls till den offentliga debatten, men med det kommer med en risk för en närsynthet och ”nymani” (Taleb, 2012) som gör att man kan brista i att utveckla ett mer systematiskt tänkande med perspektiv bortom vad ens tidning för tillfället diskuterar. Boken som artefakt behövs som medföljare för medborgaren. Läsande i sig har positiva effekter som lugn liknande meditation i vissa studier, stödjande av mer komplexa tankar och en förmåga att tänka i längre led och resonemang som kan grunda ett mer nyanserat, mindre svartvitt tänkande där vi i stället drivs av en nyfikenhet för vad forskning och filosofi kan överraska oss med.
Övningar för konflikt och motstånd.
Ta dig an medborgarkampen. Detta är en bredare vision än att exempelvis bara vara i en klasskamp. Andra kamper finns som vilken grad och hur frihet, koordinering, risk, mening, lycka, tid, känslor, tillhörande ska lösas. Medborgarkampen bör också skiljas från vad som har kommit att dominera mångas liv utan att det inte särskilt diskuteras i offentligheten. Det är att man är fast i den privata kampen i den privata sfären. Detta är ett resultat av att ha dragit sig undan från den medborgerliga sfären främst som ett skydd (Sennet, 2002). Medborgarkampen kan urarta och brutaliseras med huliganism och ett för stort mot av fiendeskap och viljan till att vinna över andra. Men medborgarkampen när man ser sig som en med-borgare att man har ett ansvar för att både samarbeta och gå i kamp på ett lagom sätt med den andre. Det vanligaste sättet som medborgarkampen urartar idag är att vi kommer som sura missnöjda kunder, klienter som ska klaga och vet sin sak säkert är rätt. Klagande och missnöjda engagerar vi oss lite grann med låg förmåga till medborgarskap och sen går missnöjda tillbaka i den privata sfären när det inte gick som vi ville.
Brutalisera inte andra för förutom att den andre lider så brutaliserar du också själv. Du skapar lidande, du har blivit monstret, kanske på grund av att du skulle bekämpa monster. Brutalisera inte men gå in i kampen. Låt inte den brutaliseringen som du varit med om att bli en ursäkt för brutalisering av den andre. Ge igen genom att bli bättre. Har ett samhälle svikit dig, bränn inte ner samhället utan gör det bättre i stället.
Identifiera olika maktstrategier som används mot och genom dig. Får du ta del av dagordningen och har du kontroll över den? Hur du makt över något? Har du medborgerlig kontroll? Vad utsätts du för olika ideologier som osynliggör att maktutövande görs på dig? Hur subjektifieras du? Subjektifieras du exempelvis genom ditt genus att lyda på ett visst sätt? Identifiera olika machiavelliska strategier som du är med om dagligen. Lär dig olika makttekniker så du känner igen dem när de används på dig. Se maktteknikerna mot dig. Se hur distraktion är stor konspiration mot dig och dina intressen. Underhållningsindustrin är makt men den förför och får det att verka som den är oskuldsfull. Gå till motattack mot maktteknikerna. De används hela tiden emot dig. Du är omgärdad av makt. Det är när du rör dig som maktteknikerna slingrar sig om- när du försöker, när du gör något annorlunda som de märks ännu mer. Det är när man försöker skapa förändring som man märker hur trött man är av det rådande samhället, hur lite tidenergi man har över (McKerracher, 2023).
Använd makttekniker för att förbättra i sökande/görande av det goda livet. Det är makttekniker som ska användas balanserat, humanistisk machiavelliansim som görs genom att identifiera genuina fiender främst på strukturell nivå.
Bygga alternativet och socialt kapital. I stället för att göra motstånd på ditt jobb bara, göra motstånd genom att lägga energi på att bygga alternativ utanför jobbet.
Minska konflikten i dig och bygg självsolidaritet. Det finns två dominanta obalanser hos människor: antingen så konfliktfylld att man blir paralyserad av tvivel eller att ha för lite konflikt och tvivel i sig så man agerar i hybris eller utan empati för andra människor. Människor kan också pendla mellan dessa olika positioner. Om vi har stora konflikter intrapsykiskt kommer vår emotionella energi, momentum och känsla av flyt i världen att minska avsevärt (Summer-Effler, 2004, 2002, Collins, 2004). Självsolidaritet behövs för att orka agera i motstånd och i kamp för att lösa orättvisor och problem i världen. Självsolidaritet förutsätter inte att all konflikt inom en själv är borta, men den kan ofta minskas. Det kan vara svårt att minska konflikten i sig själv på grund av att man ofta är en konstruktion av olika delar som kan vara i spänning. Intrapsykiska konflikter kan minskas genom att: förtydliga olika kulturella ideal som man försöker uppnå och om de är i konflikt med varandra (Illouz, 2020), vilja-till-dumhet som Nietzsche formulerade det som gör att vi kan pausa tvivel och blocka det i stunder så att det inte är med oss hela tiden, bygga momentum genom små vinster (Collins, 2004) för då kan vårt själv se att det finns en riktning och inte bara samma gamla problem, försöka hamna i flow som gör att vi förlorar en upplevelse av jag och tid (Csikzsentmihaly, 1990) som gör mindre chans för tvivel att komma fram, artikulera för dig själv och andra dina värderingar och genom värdenyfikenhet och experimenterande inställning försök att sträva mot ett moraliskt liv (Berglund, 2026).
Hantera värdekonflikter i dig. Det är vanligt att inte erkänna värdekonflikter idag. Man tänker att min syn på frihet är den rätta och ser inte att det kan vara i konflikt med andra värden eller andra sätt att tolka värdet frihet på.
Motstånd-möjligt-tumregeln. (Paulsen, 2013, Scott, 1990). Motstånd finns alltid som möjligt. Leta efter luckor och möjligheter till motstånd. James Scott tar upp exempelvis att gå mot rött när det är säkert för att träna sig i att ta egna beslut om när det är lämpligt att gå över en gata.
“One day you will be called upon to break a big law in the name of justice and rationality. Everything will depend on it. You have to be ready. How are you going to prepare for that day when it really matters? You have to stay "in shape" so that when the big day comes you will be ready. What you need is "anarchist calisthenics." Every day or so break some trivial law that makes no sense, even if it’s only jaywalking. Use your own head to judge whether a law is just or reasonable. That way, you'll keep trim; and when the big day comes, you'll be ready.
Utveckla symbolisk fingerfärdighet och förståelse för spelreglerna. Motståndet behöver vara strategiskt. Det krävs en strategisk följsamhet med de rådande strukturerna. Man behöver välja sina strider för som Gramsci skrev: If you beat your head against the wall, it is your head that breaks and not the wall. Nästa gång du hamnar i vad som skulle kunna bli en konflikt tänk efter om du verkligen behöver ta den konflikten. Strider är motiverande, välj vilka strider som kan vara mest etiska och bra för dig och samhället. En meningslös och småsint konflikt kan bytas ut mot en större och mer heroisk konflikt. De flesta lever liv där de går med på att bli dominerad och samtidigt kan ta intensiva konflikter i privatkampen. Viktig med konflikter är att de inte får inkorporeras (Boltanski & Chiapello, 2007) som ett “decaffinated resistance” (de Courteu) och bli ännu en pseudohandling (Zizek). Var en trickster. Välj dina strider. Hitta rätt fiender. Lär dig av fiender. Bygg energi utifrån fiender. Bygg energi genom att spara med fienden. Finn din kamp. Tänk strategiskt. Sennett (2013) skriver:
Applying minimum force is the most effective way to work with resistance. Just asin working with a wood knot, so in a surgical procedure: the less aggressive the effort, the more sensitivity.
En central faktor till att vara strategisk i sitt motstånd är att lära sig fältets spelregler (Bourdieu i Threadgold, 2021). Spelreglerna har uppstått i fält genom de som kan institutionalisera dem genom sitt eget symboliska kapital och makt. Jackall har kallat de som är duktiga på att förstå och förhålla sig till de ibland outtalade spelreglerna har en ”symbolisk fingerfärdighet” (2010). Denna fingerfärdighet behöver man utveckla för att inte ens motstånd, kamp och även samarbetsförsök ska misslyckas, inte tas på allvar och inte ses som relevant, avvägt, rimligt eller passande. Varje fält innehåller eliter som uppehåller ordningar som ganska ofta inte alls eller delvis stödjer det goda livet men genom att institutionalisera vissa spelregler skapas barriärer för hur fältet kan fungera annorlunda. De som har mest makt kan även påverka hur spelreglerna är. Den som gör motstånd behöver komma upp till den nivån där man ser igenom spelreglerna och kan visa hur de inte stödjer det goda livet på olika sätt. Om du inte lär dig spelreglerna i olika fält kommer samhället upplevas som en osynlig kraft som påverkar dig på olika sätt utan att du är medveten om hur. Du kan uppleva att varför gör man inte på ett annat sätt, men när du påtalar det är du först inte en position att bli hörd men sättet du talar eller agerar på blockeras ut som icke-relevant.
Motstå emotionell dominans. Möter du någon som försöker emotionellt dominera dig, ha olika tekniker för att inte dras in i den personens rytm (Collins & McConnell, 2015). En är att påtala vad den andre gör, en annan är att försöka sätta din egen rytm i interaktionen genom tonalitet, tempo, sättet att ställa frågor osv.
Stå för något men ödmjukt med värdenyfikenhet och vetenskapsnyfikenhet. Vem vill du vara i medborgarkampen? Vad ska du leva för? Vad syftade ditt liv till? Med ett manifest över dina värderingar kan då få en riktning i din kamp. Viktigt är att en övertygelse kombineras med mycket ödmjukhet för att inte reproducera en redan konfliktdominerad offentlighet.
Samarbetsövningar.
Träna på samarbete. Sennett pekar på att det tränas alldeles för lite på att samarbeta (2013).
Cooperative activity is sometimes recommended as a therapy for the clinically depressed. The complexity of cooperative experience is itself demeaned when used as therapy in this way. Visiting in a hospital a friend whose depression had reach suicidal dimensions, I found the clinic’s staff trying to engage her in simple singalongs and kitchen clean- ups with others. (Sennett, 2013)
Samarbete skulle kunna ske med mycket större komplexitet, i stället är många fast i ett själv som är dominerat av att man är icke-samarbetsvillig (Sennett, 2013). En del av gott samarbete är förmågan att reperara (Sennett, 2013, 199). Reparationer kan kräva improvisation som bara kan läras om man ser samarbete som ett hantverk (Sennett, 2013)
Improvisation is the key to radical repairs of this sort; they most often occur through small, surprising changes which turn out to have larger implications. Improvisation occurs in exploring the connections between small repairs and their large consequences. -- Improvisation and incomplete specification connect this kind of technical repair to more radical social experiment. By design, the settlement houses and the community organizing which followed them in Chicago were incompletely specified. The aim of allowing improvisation was to generate new ways of cooperating, while conserving people’s established sense of being capable and competent. Cooperation over small details set in motion this process of metamorphosis; the communities were meant to do their own repair work, rather than rely on an expert repairman, a fixer… (Sennett, 2013).
En del av bättre samarbete är att öva sig i informell vardaglig diplomati som kan vara svår att nå i mer formella möten (Sennett, 2013, 221). En annan del är att genuint låtsasande med en social mask som kan:
”enable expression, in addition to providing protective cover. There’s a danger in thinking of everyday diplomacy, which in its varied forms makes use of the neutral mask, as mere empty manipulation of others. On the contrary, if we are not focused on revealing or characterizing ourselves, we can fill a shared social space with expressive content.” (Sennett, 2013).
Samarbete behöver ett engagemang över lång sikt för att kunna utvecklas för korta åtaganden kan skada lojalitet och skyldigheter (Sennett, 2013, Jackall, 2010). Samarbete kräver också att man lyssnar både på vad som sägs och vad som antas (Sennett, 2013).
Ömsesidig hjälpsamhet. Adam Smith som ofta kallats för ”ekonomins fader” har fler och fler pekat på kan ses som en av ”fäderna” för sociologi. Smiths idé om den ”osynliga handen” som styr vårt handlande på marknaden och egenintresset. Smith är inte lika känd för hans idéer om hur centralt människans förmåga till sympati och empati är för samhällets funktion. Smith skriver att ”en person vill inte bara vara älskad, utan också älskvärd”. Detta påstående stöttas av forskning som pekar på att vi känner en stark stolthet och blir när vi gör generösa handlingar och hjälper andra. Ömsesidig hjälpsamhet är en princip som har varit och är vägledande i en stor del av mänskliga interaktioner. Historiskt har detta uttryckts i att man blir välkomnad som gäst med husrum och mat, som möjliggjort att man kan flytta från samhällen som upplevts som förtryckande (Graeber & Wengrow, 2021). Dessa författare visar att det länge funnits en kritik mot exempelvis europeiska samhällen med för lite av ömsesidig hjälpsamhet som vägledande princip, där lydnad, ordning, kontroll, egendom, byråkrati blir vägledande. Hjälpsamhet kan bli något som bara erhålls av våra närmaste i privata sfären eller de det offentliga som kan hjälpa oss mot våra mål.
Ha distans till sin ideologiska böjelse. Om alla har för stark koppling till sin ideologi och framför allt en specifik, smal och ensidig tolkning av ideologin blir det väldigt svårt att bygga samarbete. Den tyska sociologen Niklas Luhmann varnade för en för stark bindning med en viss ideolologi:
“Ideology claims to be binding for the whole society. This development leads to typical problems. As the complexity of society increases, so do the demands upon ideology as a schema for solving problems; in particular, there occurs an unsurveyable increase in the interdependencies among the individual components of an ideology, whose consistency must continue to be maintained. Changes, accommodations, and renovations in an ideology become markedly dífficult, because every small step can have unforeseeable repercussions upon the premises appealed to. The burdens upon the reflexive and opportunistic mechanisms anchored in ideology then become excessive.”― Niklas Luhmann, The Differentiation of Society
Övningar i omsorgsfull nyfikenhet både utblickande och inåtblickande.
Empati och nyfikenhet. Sennett centrerar empati men ger också plats för nyfikenhet när han analyserar vad som saknas i dagens samhälle som är dåligt på att samarbeta (2013). Nietzsche skrev om en farlig nyfikenhet som är gränsöverskridande som söker på ställen som kommer med risk (Mccall, 2011). Nietzsche liknar processen av sökande efter sanningar som att bestiga berg där man behöver kunna klara av den tunna isande luften när man närmar sig toppen. Nyfikenhet utmanar oss och kan vara jobbig för att den ställer oss framför saker som kan vara hemska med oss själva och omvärlden. Nyfikenhet som tillstånd är dock det bästa känslan att ha när man möter det okända och nya för att man letar efter att bli att samtidigt bli överraskad och att förstå, man har inte fäst sig vid något som det måste vara. Foucault i Nietzsches efterföljd ser nyfikenhet som centralt för att kunna ändra på sig själv (Mccall, 2011). Nyfikenhet värderas inte så högt som det borde i vår kultur. Det är helt accepterat med att vara likgiltig eller att ha en tunn nyfikenhet där vi lägger lite tid på något för att sen gå vidare, det beteende som finns i konversationer med andra människor och hur vi beter oss på sociala media. Collins pekar på att fokus är centralt för att skapa emotionell energi (2000, 2004). Csikszentmihalyi formulerar det på detta sätt:
If you are interested in something, you will focus on it, and if you focus attention on anything, it is likely that you will become interested in it. Many of the things we find interesting are not so by nature, but because we took the trouble of paying attention to them.
Yttre-omsorg-tumregeln (Paulsen, 2020). För att ha omsorg om dig själv ska du välja något utanför dig själv som kräver omsorg. Växter, barn, institutioner, en bok som ska skrivas, en trädgård, en vän, ett syskon, en förälder, en specifik politisk fråga, ett problem, ett projekt. Denna yttre omsorg skapar ett fokus på något annat som ger vårt liv ett syfte bortom vår egen överlevnad och njutning.
Använd uttråkning som signal. Barbalet menar att uttråkning är en känsla som uppkommer när vi känner meningslöshet (1999). Tråkighet är också en brist på horisonter för vad som finns i världen (Rosa, 2019). Man har en stängd bild av världen. Vi har blivit lurade för stunden att världen är tråkig, att det inte finns särskilt mycket meningsfullt att upptäcka, så vi kan lika gärna fortsätta att vara halvuttråkade med lågintensiv underhållning. Halvutråkning eller pseudounderhållen är den stora faran i ett hav av oändlig underhållning. Vi ska söka något mer än att vara uttråkade. Uttråkning är bra för då kan vi ha kontrast till att vara fokuserade på något.
Ta del av kultur, helst så komplex som möjligt. Några aspekter som konstnärer tar in i livet: det sublima, fördjupa mysteriet, berätta, estetisera och visualisera det liv man vill ha, ett fokus utanför dig på något du ska skapa och gör sig själv till ett verktyg, öka känsligheten för världen runt om oss, förundran, nyfikenhet.
Skapa inte bara konsumera. Blicken som bara konsumerar kommer missa aspekter om man tar del av någon form av skapande inom kultur. När man skapar och konsumerar stärks sensibiliteten mer än om man bara konsumerar. Vi måste själv skapa något för att få en kraftfullare utblick. Flera har pekat på att efterlikna en konstnär i hur man bygger sitt liv, i att bli sin egen livskonstnär och att ”väcka” oss själva mot vad livet kan vara. Det är en av de viktigaste aktiviteterna vi har, att hela tiden kunna skapa förundran och väcka oss själva ur en zombiefiering.
När man är medskapare av kultur ökar chansen att man får en starkare social interaktion och känslomässig instämning (Collins, 2004). I en kör kan man exempelvis känna en kollektiv upprymdhet när ens egen röst är i samklang med andras röster.
Sociologisk livskompass. Inom ACT (acceptance and commitment therapy) har man utvecklat ”livskompasser” som ska stödja klienten till en översikt över hur man har det i olika sfärer i ens liv, vilka ens ”livsvärden” är och hur man strävar efter dem. En variant har olika sfärer av livet med olika hinder som står i vägen för att man ska kunna gå efter dessa livsvärden i de olika sfärerna.
Sociologisk livskompass är en övning som skulle komma efter socioanalysen som ett sätt att samla de potentiella insikter som kommit upp. De hinder som man identifierat kan kopplas till vilka delar av en socioanalys man gjort. Livskompassen kan också anpassas efter de mål som sätts upp med olika sociologiska teorier. Ett förslag är ABT som gör att man vill upprätta balanser i olika sfärer. Livskompassen ska dock fungera som ett sätt att skapa en överblick så den kan inte överbelastas med för mycket information.
Ett förslag på hur man skulle kunna utforma en sociologisk livskompass är att samhällsengagemang går in i alla de andra områdena till skillnad från livskompass i ACT där det är en egen del. Detta förtydligar att alla sfärer bör vara till för ett syfte bortom individen själv, en yttre-omsorg, en utblick. Alltså behöver relationer, arbete, fritid kopplas till samhällsengagemang för att ha en plan att nå högre balanser i hjältefierat medborgarskap. Annars riskerar samhällsengagemang bli en ”extra” uppgift som inte är integrerad i resten av livet. ABT utgår från att bristen på medborgarkamp kopplad till arbete, fritid och relationer är en viktig orsak till att problem uppstår (Berglund, 2026).
Öva sig på att tänka sig som varelse i ett socialt universum. Den perspektiviseringen är vad sociologisk meditation gör också. Att vi funderar över den sociala världen. Denna övning hjälper till att göra både inblick och utblick mer i balans. Vi tittar inåt med vetskap att vi är en del av något större och vi beaktar att vi inte kan hitta sanningen om oss själva inom oss själva. Sociologisk meditation är också en meditation över den agens man har och andra visar. Alltså det finns en medvetenhet om att systemet inte är totalt totaliserande eller helt rationellt och att allt vi gör inkorporeras vad vi än gör. För att den övningen ska fungera krävs att man utvecklar nyfikenhet, kultiverar det för det sociala. En del av sociologisk acceptans är att tänka ur dess storhet, komplexitet och svårighet i att förstå.
Defamiliarisering och skapande av förundran är målet, att saker blir spännande, närhet i distansen, se sig själv i spektaklet, se spektaklet som man är en del av. Man ser alltså världen ur olika sociologiska perspektiv. Se det som ett fängelse och kontrollsamhälle (Foucault), fyllt av ritualer, exakt allt är ritualer (Collins, 2004), gemenskap av konsensus och har olika funktioner (funktionalistisk) (Durkheim), fyllt av konflikter (Marx, Weber, Bourdieu), fält, habitus, kapital (Bourdieu), diader och triader (Simmel), teater (Goffman, 1959), ljudanalogier, resonans, dissonans, tystnad, kakafoni (Rosa, 2019), tid (Rosa, Wajcman, 2015), Coleman (utbyten), roller (rollteori och affektiv rollteori) (Scheff), plats för livsprojekt (Giddens, 1991), omgiven av risker (Beck, 1992), ideologi (Zizek), en plats för olika former av lydnadstilstånd (Paulsen, 2017), maktutövning och maktens många ansikten (Lukes, 2021), fiktioner, myter, sociala konstruktioner (Simmel, 1971), plats fylld av diskurser (Foucault), symboler (Baudriallard, 1981)
Ett annat sätt är att lära sig om olika förslag på vad som är det viktigaste karaktärsdraget för samhället och lära sig om det. Mätbarhetssamhället (Bornemark, 2018), arbetssamhället (Paulsen, 2010), administrationssamhället (Forsell & Ivarsson, 2014), moraliska mediokersamhället (Berglund, 2026), asymmetriska samhället (Coleman, 1982), laboratoriesamhället (Beck, 1992), post-emotionssamhället (Mestrovic, 1996) osv.
Kontrafaktiskt tänkande – uppmärksamma det som skulle kunna varit. Paulsen går igenom olika sätt att tänka kontrafaktiskt som forskare något som även människor gör vid olika tillfällen (Paulsen, 2014). Verklig utopiskt kontrafaktiskt tänkande gör det möjligt att se vad som skulle vara annorlunda utifrån vad som redan visat sig möjligt. Vad finns det i andras liv som kan inkorporeras i ditt eget liv? Vad finns det för sociala konfigurationer som du kan vara en del i att skapa som redan har testats med framgång?
Övningar i specialiserad systematik.
Läsning brett. Böcker och texter av olika slag och olika genrer. Allmänt så läser de flesta människor för lite. Under 1900-talet har TV:n och sociala media varit en kraftfull distraktion från läsande. Böcker har effekten att vi kan båda få del av vissa specialistkunskaper för att det hinns avhandlas i en bok och samtidigt kunna läsa flera böcker för att sätta sig in i flera områden. Att ha läst 3 böcker på ett ämne gör att man vet fler än de flesta på området, detta gäller nästan varje område och ämne.
Bygga flera intressen. Tron att man bara har ett intresse är ett sätt att hantera förlusten av ens nyfikenhet som barn. Vi intalar oss själva, när forskningen om hur intresse och nyfikenhet uppstår visar tydligt att vi kan bli nyfikna på det mesta.
Ta dig an lömska problem. Så fort man utsätter sig och försöker lösa komplexa problem så blir man tvungen rätt snabbt att bredda sina intresseområden och läsa på om flera olika områden för att nå en förståelse. Specialisten kan bli extra farlig för en samtid som är dominerad av flera kriser samtidigt som är sammantvinnade. Ekonomen, ingenjören underskattar mänskliga aspekter, och humaniora kan missa teknologins potential.
Brobyggaren: Träffa människor med olika specialiseringar. Robert Burt har som nätverkssociolog kunnat visa hur information och kunskap kan fastna i stängda grupper (2005). Den som är innovativ och kreativ är egentligen bara en person som kan vara en brobyggare mellan olika grupper som inte än har fått broar till andra.
Pendling i perioder av aktiviteter av djup specialisering med aktiviteter av djup systematik. För att kunna vara innovativ och bli kompetent inom ett område behöver tänka och lära oss om det specifika. Det är vad utbildning är till för. Men vi kan inte stanna där. Lär vi oss bara det specifika går vi miste om potentialen med nya kombinationer som kan komma från bildning (Epstein, 2021, Bohlin, 2018)
Mutlitaska inte. Var en människa och fokusera på en sak i taget, det är då vårt riktiga fokus kan komma fram (Han, 2015). Distraktion och trivialitet är ondska som försvagar oss, både medan och efter. Fokuset som kan uppnås är att man har svårt att lägga ifrån sig tankarna att det bara spinner vidare. Man har riktat sig så mycket fokus mot en uppgift att de tar över och hänger kvar när man gör andra saker. Det som man har som syfte i livet tonar fram med en klarhet i blicken.
Djupt fokus. Du bedöms på din förmåga att stanna i fokus under lång tid. I fokuset kommer djupa tankar som blir en styrka. Fokus ger dig vila och styrka samtidigt. Centrera dig i fokuset, bort från det distraherade, fragmenterad, flackande, fingrande livet.